  
Memory Driven: Relative Obscurity
I Hate Records/Sound Pollution
Mest känd i MEMORY DRIVEN är Dennis Cornelius, som de senaste 20 åren varit med i band som; MORTICIUS, DARKOFFIGUS och PLACE OF SKULLS. Dennis spelar gitarr och sjunger. Övriga i bandet är gitarristen Chris Greenway, basisten David Newcomb och trummisen Tim Mansfield.
Inledande ”Super Nova” känns lite mer elektronisk än vanligt i genren. Det känns varken amerikanskt släpigt eller svenskt fartfyllt. Det är udda för en amerikansk grupp, lite som lätt doom med bakgrundssång möter 2000-talet. ”Nonprofundi” mer än vissa drag av BLACK SABBATHS ”The Dark”, men lyckas ändå förstärka den moderna elektroniska känslan. Sången känns avlägsen och inte alls så dominant som jag vill ha den i doom. Och genast kommer ”Heavens Vast” som är mer traditionellt tung med dominant gitarr. Även sången hörs mer i ljudbilden, och är ganska oputsad. De riffar på bra och rytmsektionen verkar tight. MEMORY DRIVEN bygger upp låtarna väl, inte sällan med intro eller outro. De känns inte nyskapande, men väl lite egna. ”Melt Into” utvecklas i symfonisk riktning. En förutsättning för det är att den inte är så tung – vilket samtidigt framställer dem som mindre doomiga. Genrer flippar förbi när jag hör musiken; doom, emo, depp, de låter avgjort mer europeiskt än amerikanskt. Tyvärr får den nedmixade sången minuspoäng, och gör i mitt tycke vissa låtar för lika varandra. Men de elektroniskt moderna inslagen lyfter plattan, för den som vågar pröva något nytt. Ett blandat intryck alltså!
Track List
Super Nova
Nonprofundi
Is There Something There
Heavens Vast
Moment
Ostrakon
Surface Oblivion
Melt Into
Forever Lasting Sadness
The 13th Baktun (Closer Pull)
The End of Truth
www.ihate.se www.myspace.com/memorydrivendoom
|
