Sunstorm House of Dreams

SUNSTORM släppte sin självbetitlade debutskiva härom året. För mig är projektet mest JOE LYNN TURNER. Min gamle idol från FANDANGO, RAINBOW, DEEP PURPLE och solokarriären verkar bara sjunga bättre för varje år. Med sig på denna skiva har han några från förra skivan, Uwe Reitenauer, gitarr, Dennis Ward, bas, och trummisen Chris Schmidt. Ny är keyboardisten Jochen Weyer. Låtarna är skrivna ihop med bl.a. Jim Peterik och projektets ursprung är gamla låtar Joe och Jim skrev under Joes dagar i DEEP PURPLE. Projektet fortsätter att vara 80-talet troget men är det lika vasst som debuten?

"Divided" öppnar med ett starkt korus och de rätta keyboardslingorna på de absolut rätta platserna. Hur Joe tar hand om rösten vet jag inte men det låter lika bra eller bättre för varje skiva. SUNSTORM är anpassat till de lugna till midtempolåtar som Joe är allra bäst på. "Don´t Give Up" är inget undantag. Jochens drömska keyboardslingor ger rätt atmosfär och skapar en amerikansk AOR-förväntning. Texterna ger inte sällan en inblick i en persons liv och förhållanden, precis som det var förr. Tyvärr blir det för lugnt ibland och jag saknar fler låtar av samma karaktär som "Gutters of Gold". Istället blir det lite för långsamt och snällt rätt ofta, med en topp i "Say you Will" som närmast låter som hämtad ur en musikal. Annars är det mesta helrätt för en gammal 80-talsnostalgiker utan skivan sitter som en fläskläpp. Lagom distad gitarr, suverän keyboards, starka låtar och en suverän sånginsats. Prova något positivt i världen, köp denna skiva och luta dig tillbaka med ett leende.