|
17.30 anlände jag och mitt sällskap till arenan, och trodde att vi skulle mötas av världens kö utanför, men ack så fel vi hade. Det stod bara ett tiotal personen och köade i höstkylan, men detta var inget som skulle spegla kvällen på något sätt. För när Volbeat kommer till stan kan man räkna med att det är nästintill fullsatt.
När dörrarna öppnades så var det bara till att gå lugnt och lämna in jackan och sen ta sig en plats framme vid kravallstaketet. Och som vanligt på konserter så lyckas jag alltid hitta någon att snacka med, så jag snackade med en som sett Volbeat SEX gånger, det är inte dåligt!
Förbandet, The Accidents, var helt okej.
Musiken var dock lite för enkel för min smak. Det lät som vilket annat punkband som helst ungefär, så det var inget för mig. Sen kunde man inte riktigt koncentrera sig då man visste vad som skulle komma senare.
Väntan på Volbeat var nästan olidlig.
Trycket i arenan var sjukt redan 30 minuter innan Volbeat gick på scen.
Men jag antar att står man längst fram så får man ta att man blir som pressad skinka när man står där framme. Speciellt med tanke på att det, som jag förutspått, var nästintill fullsatt.
Nu var det dags.
Arenan släcks ner helt och introt (The End Of The World) spelas i högtalarna, och nu börjar trycket framåt på allvar.
Michael och Jon var först ut och då bröt helvetet ut där framme, alla skulle fram trots att där var ett staket i vägen men det är lite av charmen med att stå längst fram.
De ovan nämnda herrarna startade första låten (Guitar Gangsters & Cadillac Blood) på egen hand, men ganska snabbt så var alla i bandet på scen och det var obeskrivligt.
Volbeat är ett fantastiskt liveband. Dom bjuder på sig själv, och gör showen så grymt bra med sina utflykter i publiken och oftast roliga mellansnack. Michael drev med Bono:
- “My friend said to me, now that you have much money why don’t you invest in the rainforest? I looked at him and said: The rainforest? Do I look like fucking Bono?”
Det är sånt som för att man älskar Volbeat!
Volbeat brände av nästan hela sin senaste skiva (Guitar Gangsters & Cadillac Blood) och sen även alla ”gamla” godingar såsom Pool Of Booze, Sad Mans Tongue och The Gardens Tale.
Sammanfattningsvis så måste jag säga att denna konserten tar sig in på min topp-3 lista över bästa konserterna jag varit på, och det är i gott sällskap av t.ex. Metallica, Danko Jones och Mustasch.
Denna klämmer in sig på en andra plats, och jag kan bara säga en sak till Volbeat: Tack för det ni gör, och ni gör det jävligt bra!
|
