  Jag har egentligen aldrig hört Nifelheim på platta och det är antagligen på grund av en spelning jag såg med dem på Sweden Rock 2004, där jag stod i regnet och flinade när de kastade köttrens ur en barnkista och tyckte de såg urlöjliga ut. Ikväll lyckades de vända en kraschande spelning och få mig att vilja kolla upp deras musik...
I sina spikförsedda läderkreationer kommer Nifelheim ut på scenen och direkt märker man varför det här är ett band som står ut från mängden rent livemässigt. Jag tror inte att det finns ett enda band som tar rollen så seriöst som dem. Det riktigt lyser i ögonen på dem när de jagar upp sina följeslagare som trängs längst fram; alla är så extremt taggade till tänderna när Pelle ”Hellbutcher” tar första tonen – och så fungerar inte micken. Vilken otrolig ANTIKLIMAX!
Mikrofonkrånglet blir tyvärr ett återkommande problem under spelningen, till en så pass allvarlig grad att det hela blir avbrutet. Medan crewet springer runt och försöker hitta en ny mick trixar bandet ihop någon form av underhållningsmarsch och publiken ylar ”NIFELHEIM!” Men till slut tröttnar väl alla, det blir tyst och DJ Mäbe drar igång skivor igen medan publiken otåligt börjar röra på sig. Trummisen sitter med armarna i kors och ingen vet någonting. Vad händer?
Efter fem-tio minuter kan spelningen fortsätta och det är här jag blir imponerad på riktigt. Medan vissa kunde ha valt att ge upp peka finger åt arrangören ger Nifelheim istället allt. Glöden är tillbaka med en gång. När vi får hela paketet med sång och musik, ja då får vi det också så det heter duga.
Nifelheim har en otrolig förmåga att sprida sin energi från scenen ut i publiken. Jag som står ända uppe på balkongen bara känner hur jag vill dyrkgrimasera utan dess like medan musklerna drar ihop sig och knyter min näve så knogarna blir vita. ”Den ser så jäävla metal ut så att det bara sprutar ur den, fanimig”, sa Erik ”Tyrant” en gång om Maidens ”Life After Death”-plansch. Ungefär så känner jag när jag ser det här och man kan skoja om det, men faktum är att det finns få band som går in så mycket för det de gör, som tror så mycket på det och verkligen lever i det, som Nifelheim.
SPELLISTA
1. Black Curse
2. Unholy Death
3. Satanic Sacrifice
4. Infernal Flame Of Destruction
5. Evil Blasphemies
6. Demonic Evil
7. Claws Of Death
8. Bestial Avenger
9. Storm Of The Reaper
10. Sodomizer
11. Possessed By Evil |
