  Testosteronet väller emot som en mur när dörrarna öppnas till KB den här småtrista söndagen. Ikväll är det dags för Adept, Suicide Silence, Heaven Shall Burn och till sist huvudaktören As I Lay Dying och det verkar som om hela södra Skånes surfmetallelit är på plats. Förbarme den i publiken som inte hade snedlugg, töjning i örat och surfarlinne! Det manliga könet är överrepresenterat den här kvällen, till de få tjejer som är på plats förtjustning. Var är de snygga As I Lay Dying-tjejerna frågar sig någon i publiken. Inte på KB ikväll i alla fall.
Med största delen killar i publiken och energifrisk musik ifrån de tre förbanden blir det en hel del moshande och många händer i luften. Publiken crowdsurfar även glatt och en och annan wall of death dyker även upp. Det känns som om det inte finns någon hejd på energin till en början, men plötsligt känns det som baksmällan slått till på majoriteten av publiken och energin dalar i takt med att minuterna flyger framåt. Då ställer sig As I Lay Dying på scenen.
Det finns inte direkt något att klaga på i As I Lay Dyings framträdande, det är energirikt och ett enormt hålligång av främst sångaren Tim Lambesis. Låtlistan, som inleds av 94 Hours och avslutas med Confined, är schysst. Men det är något som fattas. Desto närmare vi kommer slutet av spelningen desto mer minskar energin samt folket i moshpittarna och händerna börjar vaja på halvstång. Det här är musik det krävs väldigt mycket energi till och det känns väldigt dumt att spelningen äger rum på en söndag då förmodligen folk är trötta efter veckan och helgen som gått. När spelningen avslutas är den magi som visats sig tidigare under kvällen bortblåst och besvikelsen är tyvärr ett faktum. Än en gång inser man hur mycket bättre en spelning kunde ha varit om publiken hade orkat hela vägen ut. |
