  
Norrländska April Divine gick ut som förband till det amerikanska arenarock-bandet Alter Bridge. Trots en hektiskt konsertperiod med tre-fyra konserter i veckan så tog sig flera hundra till KB denna måndag kväll. Redan innan April Divine börjat! Det visade sig att lokalen skulle nästan bli fullpackad innan jänkarna började vid nio-tiden. Normalt sett brukar inte de flesta komma precis innan huvudbandet, men så var det inte denna gång. Norrlänningarna fick bra stöd direkt.
Det är fruktansvärt trångt på scenen då Alter Bridges trumset är inglasat och sångaren Joakims keyboard delade av scenen ytterligare. Detta hindrade dock inte basisten Peter och gitarristen Jonnie från att röja lite på sina hörn. April Divine hann med 8 låtar och den pianoklingande Redemption var tillsammans med Kiss From A Rose deras skönaste låtar som sätter sig djupt i hjärtat. En timma innan spelningen fick tydligen killarna inbrott i sin turnébuss! Tråkigt som fan. Inget som fick killarnas humör i gungning tack och lov. Något bättre passande supportband till amerikanarna går nog inte att hitta.
Jubel och applåder ljuder när första tonerna kommer till Slip To The Void börjar En efter en går de upp scenen all efterhand som deras instrument presenteras. Först går Myles på sång och gitarr upp, sen Brian på bas. Stämningen byggs sakta men säkert upp. När väl trummisen Scott och gitarristen Mark har kommit igång så är publiken inte långt efter. Det är redan trångt och mysigt. Belysningen är planerad noga och ljudet är klart. Myles sång hört riktigt bra. Vilken sångröst han har! Helt fantastisk. Alter Bridge är till 75% Creed, ett band som hade en sångare med en markerande sångröst. Myles röst är ännu bättre!
Redan tre låtar in ser man hur bandet njuter av att stå på scen och spela sin musik. Publiken njuter likaså vilket skapar en otrolig kontakt. Det slår nästan redan gnistor mellan scenen och dansgolvet. Under Brand New Start så står publiken och vajar händerna fram och tillbaka som vågor och vill aldrig sluta. Så här fortsätter det sedan. Publiken tröttnar aldrig. Det hoppas och tjoas och sjungs med. Inte förens när sjunde låten presenteras (All Hope Is Gone) så yttrar sig Myles till publiken för första gången och pratar om hur det känns att vara i Malmö och på KB, som om det vore en stor fest och att han gärna hade stått nere med oss och haft roligt.
Det bjuds på mycket varierande material. Lugna mysiga låtar, snabba intensiva låtar som Metalingus med tuggande gitarrer, några riktigt metal-klingande som Isolation och så klart två fantastiska akustiska låtar. Watch Over You och Open Your Eyes var så känslosamma att en tjej bredvid mig fick tårar i ögonen.
Alter Bridges gitarrtekniker som går under namnet Wookie tog över Myles gitarr till låten Coming Home. Den store håriga mannen spelade galant. Scott sitter glatt och piskar skinn, tyvärr får man inte så bra koll på vad han sysslar med då han sitter inglasad! Glaset reflekterar ljuset något så det är inte alltid man ser honom utan man fick försöka snegla ur olika vinklar. Han gör ett fantastiskt jobb och tröttnar aldrig.
När det sedan blir dags för extraspår så blir det helt galet. Det jublas enormt och varken publiken eller bandet lider av vitaminbrist direkt! Till sista låten Rise Today gör Myles något som inte är så vanligt. Han drar upp en ung kille som stått längst fram och sjungit med hela kvällen. Den unge killen vid namn Anders får sjunga hela låten Rise Today och gör det löjligt bra. Publiken chockas totalt, men det var nog amerikanarna som blev mest överraskade! När väl spelningen som kändes på tok för kort gick det upp för mig att jag har inte sneglat på klockan en enda gång! De klockade in på 105 minuter!
SLIP TO THE VOID
BURIED ALIVE
BEFORE TOMORROW
STILL REMAINS
BRAND NEW START
WHITE KNUCKLES
ALL HOPE IS GONE
METALINGUS
GHOST OF DAYS
BROKEN WINGS
TIES THAT BIND
COMING HOME
ONE DAY REMAINS
I KNOW IT HURTS
COME TO LIFE
BLACKBIRD
WATCH OVER YOU
OPEN YOUR EYES
-----------------------------
ISOLATION
RISE TODAY
|
Ej observerat medlemsbytet