  Regnet faller ner över KB denna måndagskväll. Trots höstrusket hopar sig långhåriga och svartklädda människor kring KB på Bergsgatan i Malmö. De flesta har kommit för att se inhemska Dark Tranquillity, ett band som är väldigt kända för att vara bra live.
Innan vi får njuta av huvudbandet ställer sig dock de göteborgska killarna i deathmetalbandet Avatar på scen. Besvikelsen är ett faktum när showen går igång och sångaren öppnar käften. Sångstilen varierar från låt till låt, från att vara growl till något som ska antagligen vara cleansong till kraxande. Musiken i sig är väl helt okej, dock hade jag stundom gärna dragit ner regeln för sångmicken. Det känns ganska uppenbart varför Avatar fortfarande är första förbandet trots sina tre album. Musiken håller inte i längden, ibland lyser deathmetallen klart igenom medan andra låtar har inslag av power- och blackmetal. Avatar blir helt enkelt en enda röra av allt och det är inte en speciellt aptitlig röra direkt. Plus i kanten dock för en väldigt karismatisk gitarrist.
Efter det första förbandet har man lite besk smak i munnen. Då stegar finska Insomnium upp på scen och sångaren Niilo Sevänen förvånar publiken med att hälsa glatt på publiken på svenska dock med stark finsk brytning. Det blir en väldigt intensiv spelning av Insomnium och tiden verkar rusa framåt. Det är känslosamt, det är brutalt och det känns väldigt finskt - fast på ett positivt sätt. “Det finns något mörkt i er finnar som man inte riktigt kan sätta fingret på” uttryckte sig en bekant till mig och jag kan inget annat än instämma. Efter att Insomnium fått rejäla applåder och knytnävar i luften av publiken känner man sig ytterst stolt för sitt finska ursprung. Det här är ett band som förtjänar vara huvudbandet under en turné.
Till sist är det äntligen dags för Dark Tranquillity. Efter ett musikaliskt vacker intro inleder bandet showen och sångaren Mikael Stanne får mig bokstavligen att gapa. Stanne growlar med en sån intensitet och styrka som jag inte trodde var möjligt. Killen låter som på skiva, om möjligen inte lite bättre till och med. Dark Tranquillity gör upp för sitt rykte som liveband och det är svårt att hitta saker att klaga på i deras framträdande. Stanne får en att känna sig riktigt välkommen och till skillnad från de flesta sångare så känns hans smalltalk mellan låtarna väldigt äkta. Om det är den breda göteborgskan eller hans breda leende som gör det kan man fråga sig. Dock känns det som om bandet lite tappar kontakten med publiken i mitten av spelningen, men det reder upp sig lagom till de sista låtarna. När bandet sedan traditionsenligt återvänder till scenen för de sista är stämningen åter lika grym som i början av spelningen. Kvällen avslutas perfekt med Terminus, Where Death is Most Alive. In flames får akta upp, Dark Tranquillity har stor chans att skuffa ner In flames från tronen och bli det mest omtalade och omtyckta svenska metalbandet just nu. |
