  Danko Jones är nog världens bästa band insåg jag när jag stod i publiken till deras spelning den fjortonde oktober på KB i Malmö. De har allt ett fan kan önska sig. Danko Jones är ett praktexempel på hur man lyckas som band – de försöker inte så onödigt mycket. De bara kör sin grej. Och det funkar. Varje gång.
Danko Jones har kommit tillbaka för att spela på KB nästan varje år i säkert tio-tolv år. Som Danko själv sa på scenen denna kväll var detta troligtvis den tionde gången de spelade på KB – och det med en slutsåld eller nästan slutsåld spelning varje gång.
Danko Jones fick igång sin publik genom att börja spelningen med en av de mer kända singlarna från nya albumet ”Below The Belt” - låten ”I Think Bad Thoughts”. Under spelningens gång körde de bland annat ”Full of Regret”, ”Tonight is Fine”, ”Had Enough” och ”Magic Snake” från nya albumet. De spelade även gamla klassiker som ”Lover Call”, ”Sticky Situation”, ”First Date” och även ”Code of the Road” från näst-senaste albumet ”Never Too Loud” (2008).
Men vad som verkligen satte stämningen var Dankos humor i mellansnacket. Han gjorde narr av sig själv och drog grymma skämt som fick det att kännas mer som att Danko var en stå-upp komiker än en rockstjärna. Publiken skrattade ihjäl sig. Man kände att bandet är riktigt bekväma på scen – de är inte nervösa, försöker inte vara coola eller imponera, eller få det att verka som att de är bättre än vanligt folk.
Detta blir uppenbart även i sångtexterna som är lite som dagliga konversationer Danko Jones skulle kunna ha med någon. Han engagerar lyssnaren i låtarna genom att prata direkt till lyssnaren som till exempel i låten ”Lovercall”: ”Lets not talk about how I know that. I’m just here to pass down what I know to you”. Han förklarar händelser i sina texter som är globala och allmänna – att man vill göra slut med sin tjej, att man är helt galen i en tjej, att man är kåt, eller att man vill hämnas, alltid med en gnutta humor i texterna.
Danko Jones går lika mycket upp på scen för att framföra sina låtar som de gör för att socialisera. Det är inte deras stil att stå och se coola ut, med tatueringar eller slitna byxor. Det verkar inte som de är ute efter ”rock star”-drömmen där alla ser upp till dem och vill vara som dem. Danko Jones tycker att det är kul att stå på scen och umgås med en grupp likasinnade. Killar och tjejer som också älskar att ha kul och gillar den råa roliga attityden som visar att man inte bryr sig om vad andra tycker utan väljer att ha kul istället. Och detta skapar i sin tur en mer vänskaplig relation mellan fansen och bandet. Fansen fjäskar inte för Danko Jones. De vågar skrika ”håll käften!” när Danko har stått där uppe och snackat skit i tio minuter. Givetvis med glimten i ögat – ingen vill egentligen att Danko Jones ska hålla käften för att han är så sjukt rolig.
Det bästa med Danko Jones är egentligen deras image. Det gläder mig att de inte står där på scenen med armarna fullspäckade med tatueringar, coola svarta bandtröjor och hängjeans med nitskärp. Danko har på sig en svart siden-liknande skjorta med uppkavlade ärmar, svarta jeans – som hålls upp av ett skärp – de hänger inte halvvägs nere på rumpan – och svarta glänsande finskor. John Calabrese (bas) har på sig en svart pikétröja och svarta jeans, som också faktiskt sitter rätt på rumpan. Och jag skymtar inte en enda tatuering. Trummisen Dan Cornelius sitter gömd bakom trummorna och hans klädsel går därför inte att skymta. Men troligen ser även han lika respektabel ut. Danko Jones är så coola för att de är så otroligt stilrena. De ser ut som vilken kille som helst som ska gå på bar eller restaurang eller fest eller hem till en tjej. När jag ser på Danko Jones spela och snacka med publiken så tänker jag inte ”Gud vad coolt!! Kändisar!!”, jag tänker ”jag hade kunnat umgås med dessa människor. Jag tror jag hade haft sjukt kul med dem”.
Och sen kommer vi till det självklara, det uppenbara – låtarna. Danko Jones hade vunnit min respekt även om deras låtar var skit, bara för att de ser så fantastiska ut och beter sig så härligt. Men vad som verkligen gör Danko Jones till ett av världens bästa band är att de har allt det där – plus en extraordinär musikalisk förmåga att skapa låtar som man fäster sig vid första gången man hör dem. Låtar som aldrig blir gamla, som man aldrig tröttnar på. Danko Jones har låtar för alla tillfällen. Oavsett hur du mår kommer du må hundra gånger bättre efter att du lyssnar på Danko Jones. Och medan andra band når en höjdpunkt och sedan börjar gå neråt för varje album så blir Danko Jones bättre och bättre för varje album. ”Below the Belt” har allt ett album behöver. Och jag kan helt ärligt säga att det kan vara det bästa jag hört någonsin.
|
