Intervju med Daniella Torres | FESTIVALPHOTO
Intervju med Daniella Torres |
||
 Daniella Torres är en pionjär inom reggae och den första kvinnliga artisten från Skärblacka att slå igenom i genren. Hon började som bakgrundssångerska för artister som Max Romeo och Jonas Levi, men tog senare steget till att bli en frontartist. Hennes debutalbum, "Queendom Rise", släpptes 2022 och bjuder på en mix av roots och hjärta med en röst som påminner om 60-talets soul. Daniella är också en stark förespråkare för jämställdhet och kvinnors plats i musikbranschen. Så nu är det hög tid få äran att presentera "The uprising Queen of reggae" i denna exklusiva intervju med Daniella Torres. Så kan inte du berätta lite kort om dig för dem som missat dig och vem du är. Daniella Torres heter jag och är en reggaeartist från Norrköping, Skärblacka. Jag brinner starkt för att uttrycka mig genom sång och musik och är mån om att få representera denna breda och rytmiska musikstil. Vet att flera är nyfikna på namnet Torres. Torres är ett av mina efternamn på min fars sida. Han kom från Chile så jag har även rötter i sydamerika. Du har släppt reggaealbumet “Queendom Rise” den 2022-04-22 hur gick arbetet till och kan du berätta lite om arbetet bakom detta. Arbetet bakom mitt debutalbum skedde i samarbete med ett gäng vänner som jag spelat med i många år. Dessa nyckelpersoner betyder allt för mig och mitt musicerande inom genren och är definitivt värda att nämnas: Kevin Acuna (Marx Gallo), Sebastian Pettersson (Rubbah dub), David Fridström (Snipah), Jonas Engblom (Jonas Levi) och Janne Karlsson (Janne Baah). Utan dem hade det inte blivit ett album. Det finns även flera guldpersoner som varit involverade på olika sätt. De har alla varit drivande och stöttande genom hela processen på olika vis, framför allt med själva skapandet av musiken. Albumet belyser vikten av jämställdhet men framför allt vikten av att vara sann mot sig själv. Hemsökta minnen och föreställningar om hur saker och ting borde vara ska inte få stå i vägen även om de kan vara påtagliga på vägen mot framgång. Att först och främst vara sin egen vän kan vara det första steget mot framgång, att finna sin plats men också att våga ta plats. Vad härligt att ha så många människor bakom sig med allt vad det innebär och det är sannerligen ett viktigt budskap som du förmedlar. Men du har också släppt albumet "Hidden Gems", hur gick arbetet till och kan du berätta lite om arbetet bakom detta album med. Hidden Gems är en cover-ep där jag tolkar bortglömda “musiksmycken”. Jag ville fortsätta att lyfta kvinnorna inom genren med låtar som betyder mycket för mig. Återigen hade det inte varit genomförbart utan ett gäng duktiga musiker. Okej, och hur albumet tagits emot tycker du. Ep:n togs emot med öppna armar. Jag fick en fantastiskt fin artikel i Folkbladet som bland annat skrev att jag “givit nytt liv åt gamla örhängen”. Ep:n har uppfattats som en frisk fläkt efter mina tidigare betydligt “tyngre” produktioner. Det var verkligen kul att höra. Men började du med musiken och varför var det till slut just reggae som du valde som genre? Mitt intresse för musik började redan i barndomshemmet där jag fick utrymme för att vara kreativ genom att skriva egna texter och sångmelodier. Kort därefter började jag i musikklass följt av Film och musikgymnasiet. Under grundskoletiden var jag med i ett punk/rockband. Intresset för just reggae kom inte förrän i tonåren. Ganska snart fann jag en stor kärlek i Skärblacka, Sveriges “reggaenäste”. Det blev en självklarhet att samarbeta med de som var verksamma inom genren i reggaeorten. På den tiden var jag delaktig som körsångerska. Då och då gavs möjlighet att fronta med egen leadsång. Reggaen fångade min uppmärksamhet eftersom det är en blandning mellan olika stilar som tilltalar mig. Vilken spännande resa och att du mellanlanda lite i punk/rockband var roligt att höra. Men vart hämtar du inspiration till dina verk? Inspirationen finns inom mig själv och färgas ofta av personliga händelser eller världsliga påverkansfaktorer. Sinnesstämningen utgör ofta känslan i verken men påverkas också av intressanta möten med andra människor som inspirerar mig på olika sätt. Kan du berätta mer om hur du gör med arbetet kring låtar, vem skriver texter, gör musik osv samarbetar du med några osv när du skapar musik och text, hur brukar ditt kreativa arbete se ut? Samarbetar du med någon? Hur ofta och med vem/vilka i så fall? Jag skriver mina egna texter på engelska, svenska och spanska. För mig känns det fint att den som lyssnar tolkar texten på sitt vis, även om jag oftast har en grundtanke kring budskapet vid själva skrivandet. Rytmerna görs i samarbete med ett gäng musiker, bland annat Masterplan band, Red Hut Studios och West11productions. Ibland får jag till mig färdiga rytmer där jag sjunger in leadsång. Jag samarbetar även med andra band och artister, exempelvis Marx Gallo, Kalle Baah, Jonas Levi och Papa Dee där jag adderar körsång på deras låtar. Den här sommaren har jag även samarbetat med reggaebanden Roxanne och Red Hut Dub Band där jag gästsjungit vilket har varit otroligt roligt och utvecklande. Samarbeten med andra band och artister är kul och inspirerande. Jag upplever att jag utvecklas som mest i samverkan med andra. Förstår verkligen att samarbeten med andra band och artister är kul och inspirerande. Skulle du säga att dina låtar är politiska, hur skulle du säga själv vart du står politiskt? Precis som jag tidigare nämnt har jag en förhoppning om att lyssnaren tolkar mina texter på sitt personliga vis. Mina texter har hittills inga rena politiska budskap men de får tolkas fritt. Min personliga ideologi står för människors lika värde, jämställdhet och solidaritet. Hur ser planerna ut den närmsta tiden, turnéplaner osv? I detta nu skriver jag nytt låtmaterial som är tänkt att släppas som singlar. Förhoppningen är också att få ihop en sommarturné. Jag jobbar i alla fall för det så får vi se vilka spelställen som nappar. Låter som bra planer och hoppas man får se dig live igen snart. Men kan du leva på musiken eller är det mer en “hobby”? Musiken är ett meningsfullt sätt för mig att uttrycka mig på. För mig handlar det om att få vara kreativ och kunna påverka andra. Idag ser vi tyvärr hur den nuvarande musikindustrin gynnar etiketter och “musikstreamers” framför kreatörer. För att kunna släppa nytt låtmaterial med allt vad det innebär samt kunna marknadsföra sig krävs ekonomi. Jag har ett hundraprocentigt arbete utöver mitt artisteri. Annars hade det inte varit möjligt. Det skulle vara drömmigt att få ägna 100% åt min musik. Jag vill personligen inte kalla mitt artisteri för en “hobby” men det beror ju på vad man lägger för värdering i det ordet. Okej där ser man och jag förstår att det inte är en "hobby" utan en passion. Du är en del ute på vägarna med Angela Mava och Marx Gallo, har ni några planer och ge er ut snart igen på vägarna? Det stämmer, Marx Gallo och Angelica Mava är också artister som är verksamma inom reggaegenren. Jag har samarbetat med Gallo i över ett decennium i olika former och sommaren 2023 fick jag och Mava möjligheten att både förbanda och gästa i samband med hans albumturné. Under den perioden marknadsförde vi oss som ett artistpaket. Det visade sig vara framgångsrikt men framför allt väldigt kul. I dagsläget finns inga bokade spelningar tillsammans men det är inte omöjligt att det blir av längre fram. Vi hoppas på det! Jag hoppas också på att det blir möjligt längre fram för dom framtradanden jag såg var guld värda och alla inblandade är väldigt tallangfulla. Galnaste grejen ni/du hittills varit med om på vägarna? Det finns hur många galna händelser som helst. Det är svårt att återberätta då det mestadels handlar om interna händelser och kommentarer. Något av det galnaste skedde på Jamaica. Jag låter det nog vara osagt, haha! Men vilket "tease" svar... nu blir man ju ännu mer nyfiken. Men det är också smart att hålla mystiken vid liv. Du har släppt en låt som heter “Only A woman" som tar upp det viktiga med självkärlek och skjuter bort skönhetsstandarder, kan du berätta mer om denna låt. Låten “Only a woman” är skriven av ingen mindre än Judy Mowatt. Utöver sin solokarriär var Mowatt med i vokalisttrion I-Threes som backade upp Bob Marley. Jag fann inspiration i låten och anser att den kanske hamnat lite i glömska. Min intention var att ge låten nytt liv genom att göra min egen tolkning. Låten belyser absolut det viktiga i självkärlek likväl som möjligheten att lyfta sig själv i olika sammanhang. Det känns viktigt för mig att belysa detta då jag upplever att ett stort fokus ligger på “ytlighet” för att vinna publicitet i musikbranschen. Hur ser dina framtidsplaner ut nu? Målet är att fortsätta utvecklas som artist. Jag är taggad på att skriva låtar och samarbeta med andra. Om planen vill sig väl blir det några spelningar 2025, om inte annat ett och annat låtsläpp. Det låter absolut som bra mål och planer. Något du vill tillägga som du tycker saknas? Jag vill uppmuntra alla som har en tanke, ett mål och en drivkraft att faktiskt göra det de drömmer om. Det kan vara svårt att driva sina egna drömmar när det krävs hårt arbete och det kan till och med kännas ganska ensamt ibland. För mig har det då varit värdefullt att bli påmind om varför jag gör det jag gör och bli stärkt istället för att få medömkan. Det var verkligen fint sagt och nu får du avsluta med några ord. Vill tacka alla som på något sätt visar uppskattning till min musik och mitt arbete. Ser fram emot ytterligare musikskapande och flera samarbeten. För er som vill lyssna på mig och mina fantastiska musiker: Spotify/DaniellaTorres För vidare insikt i mitt arbete: Instagram (__daniellatorres__) och Facebook/DaniellaTorres Följ om ni gillar ♥ //Grimgoth™ - http://grimgoth.blogg.se |
||
| Writer: Grimgoth | ||
|
I don't have Facebook
|
||
