Intervju med Zak Tell från Clawfinger. | FESTIVALPHOTO
Intervju med Zak Tell från Clawfinger. |
||
 Clawfinger är ett svensk-norskt rap metal-band, med influenser från industrimetal, bildat sommaren 1989. I denna exklusiva intervju med sångaren Zak så tar vi upp hur bandet kom till, hur deras musik blir till samt vart inspirationen hämtas. De stod också nyligen på en av Sweden Rocks scener. Vi lyfter frågan hur relationen till Asta Kask och texten till låten ”Catch Me” går hand i hand samt stämningar och stimpengar. Detta och mycket mer får du reda på, så där med låter jag Zak föra talan. Berätta gärna lite kort om dig och bandet för de som eventuellt har missat er. Jadu, vi träffades typ 1990 på Rosenlunds geriatriska sjukhus där vi alla på olika sätt jobbade med att ta hand om äldre människor. Borstade tandproteser, hjälpte dom gå på toaletten, äta, promenera o.s.v. Bård och Erlend hade åkte från Norge till Stockholm för att hitta/starta ett band då det var här allt fanns på den tiden vad gäller skivbolagsbranschen. Dom hade ingen framgång med musiken och började till slut jobba på just Rosenlund där vi blev arbetskamrater och började göra mer eller mindre seriösa demotejper tillsammans på fritiden. The rest is history som man brukar säga! Okej, det var ju bra att de flyttade och att ni hitta varandra där då. Musikmässigt ligger ni ju i rap metal-band med influenser från industrimetal, hur "kom ni på" att ni ville spela "sådan musikstil". Det var helt enkelt en kombination av att vi förutom vissa musikaliska gemensamma nämnare även har våra personliga smaker. Jag har vuxit upp på en stadig dos av gammal punk och gammal rapmusik så, därav min kärlek för texter som oftast faktiskt försöka säga någonting och anledningen till att jag oftast väljer att rappa/prata texterna. Jocke Skog älskade gammal body music som Front 242, Nitzer Ebb och även tidig Metallica, Slayer och liknande saker, plus att han i huvudet är trummis plus en grym programmerare, så han kom in med dom delarna. Bård Torstensen är en klassisk gammal hårdrockare och gillar således catchiga refränger, melodier och gitarr-riff, Erlend Ottem när han forfarande var med i bandet gillade lite mer alternativ rock och Indie, typ Smashing Pumpkins, Pixies o.s.v. blandningen kom helt enkelt rätt naturligt när vi väl lärt känna varandra lite och kommit förbi det usla demostadiet. Nu förstår jag genast Clawfingers sound bättre. Vilka ämnen behandlar ni i era texter? Ta gärna med den uppenbart anti-rasistiska låten "Nigger" i förklaringen. Jadu, allt och inget, kärlek, rasism, homofobi, hundar, krig, dålig självbild m.m. Det finns liksom inga regler så mer än att jag aldrig känt någon lust att bidra till rockklyschorna för det finns det redan så många band som gör. Bortsett från det kan en idé kommer från var som helst, från vänner, nyheterna, tankar o känslor jag funderar på, högt och lågt. Just Nigger kom jag på för att jag lyssnade mycket på Native Tongues rap i slutet på 80-talet plus mycket Public Enemy, alla dom var band som försökte säga nånting som betydde något och själva ifrågasatte ordet, sen kom misshandeln av Rodney King plus att jag allmänt var intresserad av svart historia och ursprunget till ordet som ju mer eller mindre direkt är förknippad med slavhandeln. Hur man kan behandla folk olika grundat på något så banalt som hudfärg var och är för mig helt och fullkomligt obegripligt. Sen kan det tyckas märkligt att en rosa svengelskman sa sitt om saken men jag var naiv och brann för sakfrågan, tänkte med hjärtat och menade väl. Man får ju också komma ihåg att detta var innan sociala medier gjorde så att alla hade tillgång till allt, det vi visste fick vi reda på genom nyheter och tidningar och folk tog sig även tid att lyssna och försöka förstå saker och ting, iallafall dom flesta. Till låten ”Catch Me” har ni tagit texten från låten "Dom Får Aldrig Mig" med Asta Kask och översatt den rakt av. Vilket de inte är/vart så glada över, kan du kommentera det hela lite? ( Läs gärna min intervju med just Asta kask där jag bla tar upp det hela) Jag var ett stort Astafan, långt innan en "musikkarriär" eller Clawfinger ens var påtänkta. Jag brukade roa mig med att översätta svenska texter till engelska, ”dom får aldrig mig” var en av dom. Spola fram ett gäng år, Clawfinger är helt plötsligt på gång, jag hittar texten och vi använder den med en egenskriven tredje vers utan att jag ens tänker på det, helt omedveten om hur det funkar i branschen med rättigheter o.s.v. Vi har framgång med våran debut, vi berättar för dåvarande förlagskillen vad som hänt och han säger att han ska fixa till allt och givetvis litar vi på det och glömmer fort bort hela grejen. Spola fram ett gäng år och han har plötsligt gått in i väggen och simmar ur bild. Ex antal år senare får vi reda på att han inte har fixat någonting och att Asta inte fått ett skit och är sura, varpå vi får panik och olustkänslor för att vi trodde det var ordnat, Advokater sattes in från Astas sida (med all rätta) men ingen av oss ville egentligen hålla på med larvet då ingen av banden är "såna" och båda i princip blivit knullade av branschen. Jag besökte till slut stim själv, berättade om läget och ville få det fixat, det visade sig vara enklare sagt än gjort, flera år gick och till slut tror jag att det blev fixat så att dom får procent på den låten, alldeles för sent. Har ärligt talat knappt koll längre. Vad skönt att det kanske löst sig till slut då? Asta är ett band jag följt också samt att jag gillar den låten skarpt, där av denna vetskap och fråga. Ni har ganska nyligen kommit ut med låten "Environmental Patients", kan du berätta lite mer om den låten? Jadu, vi har ett litet lager med beats och riff som alla har tillgång till, jag råkade gå in där en dag och hittade ett beat som jag fick feeling på, efter det kom en text till mig, första versen skrev sig själv och en bit av andra, efter det fick jag jobba fram det sista och sedan spelade jag in vokalen hemma och skickade den sedan vidare den till Bård och Jocke. Dom gick igång på det jag gjort och till slut lyckades vi samla truppen och mejsla ut en refräng och ett breakdownparti. Kan ärligt talat inte säga exakt varför det blev en text om våran oförmåga att ta hand om varandra och våra resurser här på jorden men det är ett ämne jag lekt med i ganska många år utan att riktigt få till det så det var väl helt enkelt dags kanske? Ja, det kanske helt enkelt dags? Ett outtömligt ämne med som kan vridas på en hel del. Men när och vart kan vi vänta oss en ny platta? Det vet jag inte om någon kan förvänta sig överhuvudtaget och om det sker kan jag verkligen inte säga när, den som lever få se helt enkelt. Bortsett från att just hårdrockare fortfarande gillar att köpa skivor så har tiderna ändrats lite och det läggs inte längre lika stor vikt vid full-längdare. Kanske fortsätter vi bara att släppa singlar då och då när vi får lust och en idé, kanske får vi nån slags magiskt inspiration och gör en hel platta, jag har faktiskt ingen aning! Jag personligen och säkert många med mig hoppas nog på att den där magiska inspirationen infinner sig så ni gör en hel platta, eller iallafall mer låtar/musik. Hur ser era planer för turné ut inom en snar framtid? Nästa spelning är en festival i Schweiz i slutet på Augusti, helgen efter det en i Portugal, sen har vi tre Tyska datum i November, sen ett i Tallinn och ett i Riga. Efter det vet jag inte vad som kommer hända men jag gissar på att det blir lite fler festivaler till sommaren 2023 om inte annat. Okej, hoppas ni kommer till Sverige också så man får chansen att se er igen. Hur ser processen ut när ni skapar musik, vem gör vad? Jadu, jag står oftast för text, Jocke för beats, programmering och synthar, Bård för gitarrslingor, melodier och refränger, det är det enkla svaret. Sen sitter vi och nöter och blöter ihop dom olika delarna, idealiskt samtidigt på samma plats men ibland även på olika håll. Det finns liksom inga regler för hur saker och ting kommer till så allt är tillåtet. Blir det bra så blir det bra och då brukar vi alla få någon slags magkänsla, ibland låter det mest bara skit i våra öron och då skiter vi i det och låten slutar sitt liv på en bortglömd hårddisk. Tycker den där bortglömda hårddisken låter som en pandoras ask? Men i vad och vart hittar ni er inspiration. Ja som jag sa tidigare, allt och inget, musik man hör, nyheter man ser, saker man går igenom. Har ni eller kommer ni göra någon låt på svenska? Vi har vid något enstaka tillfälle ganska tidigt i karriären gjort något tafatt försök men inte känt att det var någonting att satsa på överhuvudtaget. Jag har trots allt en engelsk pappa och växte upp i England så språket kommer ganska naturligt för mig, sen är det ju också enklare att lyckas utomlands om man kör på Engelska. Det finns ju andra band som gör det fantastiskt bra som till exempel LOK men det har aldrig riktigt varit något för oss. Jo, LOK och Lillasyster gör det bra för att nämna de två. Ni var inaktiva X antal år, berätta om vad som hände under den tiden och anledningen varför ni la av? X antal år handlar i själva verket om knappt ett år utan något gig men visst, vi har inte släppt en platta sen 2007 och gör inte längre långa turnéer utan väljer ut de som passar in i livsschemat, känns kul och betalar bäst. Vi nådde en punkt där vi inte kunde leva fullt ut på musiken längre, hade släppt sju plattor och det kändes motigt och inte lika inspirerat längre. Det händer ju mycket under ett liv, barn, förhållanden o.s.v. och ibland får man inte ihop alla bitar problemfritt, i sådana lägen kan ett band kännas som ett hinder. I själva verket var nog allt vi behövde ett uppehåll för att kunna uppskatta vad vi faktiskt trots allt har skapat tillsammans under väldigt lång tid. Har man en gång varit med i ett band i 30 år som varit hyffsat framgångsrikt och man i slutändan ändå gillar det man gör så kommer man nog att vara med i det bandet livet ut, på ett eller annat sätt, oavsett vad man kanske tror ibland. Jag har också fått för mig att ni band varit lite tumlat artat, tänker då på droger och alkohol osv. Är det något du kan berätta mer om, och hur det förändras med tiden? Vad gäller alkohol så tror jag inte vi dricker vare sig mer eller mindre än genomsnittet vad nu det betyder och droger har jag personligen noll intresse av utöver just alkohol som faktiskt också är en drog, skillnaden är väl att den råkar vara laglig. Sen är det ju knappast någon hemlighet att just alkohol är vägarnas bränsle när man turnerar. Kan inte påstå att det någonsin varit ett problem eller orsak till några större bekymmer mer än fylla och baksmälla även om det knappast direkt hjälpt oss heller. Jag tror jag förstår, hur har du som privatperson och som band drabbas av Covid-19 pandemin? Jag har drabbats såtillvida att vi inte kunnat göra konserter och inte heller kunnat träffa alla vänner och all släkt jag skulle vilja träffa, sen har det även funnits vänner och släkt som blivit sjuka och även gått bort under pandemin. Jobbmässigt har det varit två märkliga år även om jag faktiskt under hela pandemin åkt med kollektivtrafik och infunnit mig på min arbetsplats även om ingenting varit riktigt normalt, en skola med barn som bitvis haft distansundervisning hemifrån är ju såklart lite märkligt. Okej, innan vi avslutat finns det något du vill tillägga eller liknande som du tycker borde komma fram så går det bra, hur mycket eller hur lite som helst. Inte mer än att säga tack till alla som fortfarande lyssnar på oss och som fattar att vi fortfarande är ett grymt bra band som fortfarande älskar vad vi gör, vi är till och med kanske bättre än någonsin just nu tack vare att vi förstått att det inte är på blodigt allvar och att man faktiskt får lov att ha kul på scen även om man spelar hård musik. Låter som en sund inställning, avsluta gärna med några ord. Sköt om er, va coola, va er själva och gör det ni älskar, strunta i vad andra tycker, man kan aldrig tillfredsställa alla ändå! //Grimgoth™ - http://grimgoth.blogg.se |
||
| Writer: Grimgoth | ||
|
I don't have Facebook
|
||
