  
Utsålt KB.
Isande kyla, patronbälten och lumparkompisar.
Svenska fanan hissades högt över Malmö denna kyliga kväll. Många undrade nog säkert vad det var för flaggdag. Det var bara KB, Kulturbolaget som firade ännu en lyckad kväll i musikvärlden. Tre band, alla med ett tydligt tema. Krig, orättvisor, sorg och det svenska moderspråket som grammofon. Konceptet är verkligen lyckat då hela turnén är mer eller mindre slutsåld.
ALFAHANNE
Först ut var Eskilstunabandet Alfahanne med sin mörka Apokalyptiska metal, eller som Alfahanne själva beskriver det – Alfapocalyptic Rock. Med djupa rötter i black metal, punk och rock så har Alfahanne skapat sig en egen karaktär, som en flaska vin du bara hittar från en viss region. Stroboskop och rött ljus. Mullrande bas. Undergången är nära. Låtarna är poetiskt djupa och oerhört mörka. Alfa Kropp Alfa Blod har en bisarr blandning av traditionell svensk black metal och rock n´roll med en ursinnig Håkan Hellström på sång! Nya låten Atomvinter är intressant och lovande inför nya skivan som släpps i vinter. Dödsmaskin introducerades med att sångaren och gitarristen Pehr frågade publiken
-Mår ni bra?
-Nu är det slut med det!
Attityden och känslan fanns där trots att bandet hade svårt att få plats på scenen men lyckas leverera en show som de troligtvis vann en hel del nya fans med.
UTMARKEN.
Folkmetalbandet från djupaste skogarna i Norrland kom från ingenstans. Från att varit helt okända till att stå på scen i ett utsålt KB. Ögonen lyste av eufori och nervositeten syntes tydligt. Bandet är mycket intressant tyvärr håller de inte hela vägen. Mediokra musiker och ojämna låtar. Dock bärs det upp av basistens spelglädje. Han hoppade runder på scenen barfota och snurrade med sin bas. Nyckelharpan som sångaren spelade på delvis hade lyft deras ljudbild till en helt ny nivå om han bara hade lärt sig spela på den på ett bredare register. Framförallt så använde han nyckelharpan alldeles för lite. Ett folkmetalband skall ha tydliga inslag av just folkmusik. Inte en touch av det!
Sångaren kändes osäker och det gick att se när han insåg att rösten sprack när han försökte gå upp i tonläget. Om man som kritiker bortsåg från defekterna så var det en oerhört trevlig upplevelse med spelglädje och låtar som berör naturkrafter och livet. Tyvärr bar det inte hela vägen hem.
RAUBTIER
Att Norrländska Raubtier intagit Sveriges albumlista med nya skivan Överlevare är lika förvånande som det är självklart. Deras industriella råtunga metal med texter som många kan ta till sig och få utlopp för sina känslor. Aggressiviteten som flödar genom blodet och glädjeruset som detta samtidigt skapar genom den smarta texten som beskriver ett samhälle i kaos.
Efter inte bara ett utan två smarta intron så avfyrar trion Det Finns Bara Krig. Hulkoff. den rakryggade sångaren och gitarristen, klädd i snickarbyxor och svenska militärens camouflagejacka står i centrum och dirigerar armen som fyller upp KBs golv till sista plats. Basisten Jonas Kjällgren växlar mellan höger och vänster flank och slår ner allt som står ivägen med sina tunga yxhygg med basgitarrhalsen. Batteristen Mattias Buffeln Lind sitter bakom ett bombastiskt stort trumset som han verkligen får anstränga sig för att utnyttja, vilket han lyckades med.
Raubtier agerar som om de vore spjutspetsen i en invasion. Det är imponerande tyngd. Aggressiv framtoning och slaktande på scen. Det hela bryts dock ner en aning när Hulkoff är glad och trevlig mellan låtarna. Hulkoff är noga med att publiken förstår hans Norrländska och tar varje tillfälle i akt att hoppa ner med gitarren framför räcket och låta fansen längst fram dra sina fingrar över strängarna. Basisisten Kjällgren är inte sämre han utan gör precis samma sak under fantastiska Världsherravälde.
Änglar levererades i en helt ny förpackning. Kjällgren och Hulkoff slänger sig båda på golvet och kör solo liggandes på rygg. Ganska oväntat för att vara Raubtier och ovanligt inom den industriella scenen. Trummisen Lind avslutade låten riktigt snyggt till publikens hypnotiserande jubel.
Tre låtar från Överlevare presenterades; Bunkern, Ovtjarka och Högt Fritt & Blött.
Bunkern är lite av en växare och kräver nog några genomlyssningar innan den sitter. Den lyfte aldrig riktigt och publiken var lite lam vilket kan bero på att låten går lite på halvfart.
Trion är kaxig och hård. Frågan är om de hade bevarat sin hårda framtoning på scen om de tagit in en specialist på högerflanken. Avsaknaden av en keyboardist gör sig speciellt tydlig i nya låten Ovtjarka. Men hur tufft är det egentligen att ha en synth på scenen med stridsvagnar och taggtråd?Setlisten var spännande. Sällan spelade Legoknekt presenterades i sin helhet vilket självklart togs emot av hardcorefansen.
Efter att ha gått av scenen en andra gång överraskades publiken med ytterligare ett extranummer. Eller snarare fyra!
Denna kväll ägde Raubtier fullständigt och låt oss nu hoppas att det inte dröjer tre år innan de återvänder. Publiken fick verkligen valuta för pengarna.
Speltid: 1tim 45min.
Bäst: Bandets inställning och kontakten med publiken.
Sämst: Dubstepinfluerade trumsolot innan solot övergick till Polarvagnen.
Intro 1: Nordman – Be Mig
Intro 2: Björnes Magasin Theme
1. Det finns bara krig
2. Från min kalla döda hand
3. Bunkern
4. Dieseldöden
5. Bothniablod
6. Änglar
7. Ovtjarka
8. Hjärteblod
9. Achtung panzer
10. Vittring
11. Legoknekt
12. Trumsolo
13. Polarvargen
14. Götterdämmerung
15. Sveriges elit
-------------------------------------------------------
16. Besten i mig
17. Dobermann
-------------------------------------------------------
18. Högt, fritt och blött
19. Världsherravälde
20. Kamphund
21. Låt napalmen regna
Outro: Terminator 2 Theme
|
