  För att promota nya alstret The Atlantic är Göteborgsbandet Evergrey åter ute på vägarna.
The Tivoli i Helsingborg stod åter igen som värd för de svenska metal-pionjärerna. Att bandet var glada att vara tillbaka i Helsingborg och framförallt att stå på scenen syntes tydligt. Redan i öppningslåten från nya albumet The Atlantic, som även ligger som första spår på albumet, visades det enorm spelglädje och entusiasm.
Det bjöds tyvärr endast på tre nya låtar varav de andra två var Weigtless och All I Have. Alla riktigt tunggungande låtar. Råtunga Passing Through gav unertecknad nagelmärken i handflatorna. Det nya materialet har mer mörker och ilska. Mindre depression och beklagelse. En naturlig utveckling.
Evergrey är mästare på att bygga upp låtar med känslor. Distance börjar vackert med sorgsna ensamma pianotoner signerade keyboardisten Rikard Zander för att sedan övergå till råa riff och synkroniserad headbanging till en bas som aggressivt släpar i scengolvet.
Det var ständigt en tonsäker insats från bandet där publiken var en del av bandet. Det headbangades vilt i fronten och temperaturmätaren i lokalen visade rött. Tom S Englund såg till att hålla god ton med publiken och småpratade med publiken, längs fram hängandes över monitorerna, mellan låtarna.
En överraskande instickare i setlisten var My Allied Ocean. Varför spelar de inte denna oftare!? En given livelåt. Det märktes att Tom tyckte responsen från publiken var stor så den kommer säkert stanna kvar där ett tag.
Evergrey har en förmåga att spela extremt långsamt och låta tyngre än ett Doom-band för att sedan i samma låt byta takt och spela tyng svensk metal. Att bli uttråkad under en konsert med Evergrey finns inte på kartan då det är variation i tempo och direkta känslor som förmedlas genom deras musik.
A Touch Of Blessing inleds snyggt av ett solo från Rikard likt Jon Lords ande seglade runt i lokalen för att sedan låta Henrik Danhage göra ett snyggt gnabbt gitarrsolo. Avslutande King Of Errors satte snyggt punkt för en kylig lördagsafton i Helsingborg.
Bäst: Passing Through och bandets entusiasm
Sämst: Att speltiden förskjutits med en halvtimme och den oförklarliga långa väntan mellan de båda banden. Nästan 40 min!
Setlist:
Intro
A Silent Arc
Weightless
Passing Through
The Fire
Leave It Behind Us
Distance
A New Dawn
Black Undertow
Monday Morning Apocalypse
My Allied Ocean
All I Have
-------------------------------------------
The Grand Collapse
Recreation Day
Keyboard / Gitarr Solo
A Touch of Blessing
King of Errors
CHRONUS
Öppningsakten Chronus kändes malplacerade och ditplacerade av skivbolaget eller möjligtvis för att är just Helsingborgare. De sägs vara Helsingborgs tyngsta band. Då undrar jag var någon stans? De är så popiga och ytliga. Deras skitiga garagerock dränks i Ghost och Mastodontslingor så det blir krystat. De försökte förmycket. Sångaren Sebastian låter som om han sjunger hållandes för näsan.
Det var mycket publiksmicker från basisten och allt kändes konstgjort. De stressade runt på scenen och gav ett allmänt Bandit Rock intryck vilket är klart radio de siktar in sig på. Radiorock lyfter aldrig riktigt live. Tyvärr. |
