  Mitt i stundande fotbolls-VM gör Sverige och USA upp på scenen om vilket land som har den bästa dödsmetallen. Veteranerna Cannibal Corpse med fjorton album i bagaget mot lilla Feral från Skellefteå med två album i ryggen.
Det är fredagen den 13:e. Vad bättre än att hylla döden denna afton?
Feral med sin ilskna och tunga dödsmangel i typisk svensk tappning färdig för export, gick ut på scenen och tog ett ordentligt strypgrepp om publiken. Deras traditionella döds gick hem redan under första låten och undertecknad stod själv och headbangade sig igenom den kompakta halvtimmen Feral hade förärats. Feral var hungriga och såg inte alls trötta ut efter 16 timmars bilfärd ner till Malmö. Inget att klaga på. Ljudet var riktigt bra och David Nilssons mörka avgrundsstämma låg bra i ljudbilden. Det var kul med en ny bekantskap. Precis så här skall svensk döds levereras.
Jim Carrey favoriterna Cannibal Corpse hade en tuff match till mötes. Dock var det inget som märktes på Cannibal Corpse framträdande då de gick ut på scenen och gjorde en typisk CC spelning. Inga krusiduller eller inviter till publiken. Bara mangel. Tyvärr, om man tar bort den köttande Corpsegrinder (sång) för ett ögonblick och lägger fokus på musikerna så ser man hur tråkig spelningen egentligen är visuellt. Då alla är fullständigt fastgjutna i scengolvet. Noterade inte att dem flyttade fötterna en enda gång eller lyfte blicken mot publiken. Lika fort som man ser bristen på visuell sceninlevelse så ser man den fulla koncentrationen de har på sina instrument. Det är tekniskt briljant och avancerat. Svettigt att se Pat O´Briens flinka fingrar röra sig stressande längs över hela halsen på gitarren.
Manglandet är övervägande och det är tungt. Riktig j*#%a tungt. Corpsegrinders evigt centrifugerande huvud är häpnadsväckande. När jag skriver detta sitter jag med träningsvärk och stel nacke! Hans huvud roterade ständigt och håret piskade så att man nästan trodde han skulle lyfta! Spelningen var kort och kompakt. Inga extra nummer. Något som faktiskt inte behövdes för publiken var redan fullständigt överkörd.
Publiken var sinnessjuk och det var konstant en tung moshpit som inte bjöd in till nybörjare. Publiken såg ut att vara i extas. Råförbannade med ständigt aggressiva grimaser och ilskna blickar för att under de små korta pauserna mellan ett par låtar brista ut i stora leende och återhämtande suckar.
Det blev en kort fredag. Feral förtjänade en femton minuters extra speltid. Speciellt då Cannibal Corpse bara spelade ca 70 minuter.
Matchen då? Det är svårt att rubba ett band med världens snabbaste snabbaste headbanger i spetsen. Cannibal Corpse vinner på igenkänningsfaktorn och den mest vildsinta publiken på väldigt länge på KB.
CANNIBAL CORPSE Set list:
1. Code of the Slashers
2. Only One Will Die
3. Red Before Black
4. Scourge of Iron
5. Evisceration Plague
6. Scavenger Consuming Death
7. The Wretched Spawn
8. Pounded Into Dust
9. Kill or Become
10. Gutted
11. Corpus Delicti
12. Devoured by Vermin
13. A Skull Full of Maggots
14. I Cum Blood
15. Make Them Suffer
16. Stripped, Raped and Strangled
17. Hammer Smashed Face
|
