  Anathema är högaktuella med sitt senaste alster The Optimist. Med sin unika atmosfäriska ljudbild var det kul att se att de fick med sig franska bandet Alcest som gjorde en bejublad premiärspelning i Malmö.
ALCEST
Öppningsakten Alcest från Frankrike fick tidigarelagt sin speltid med 30 minuter p.g.a. de fick dubblat speltiden. Ofta har undertecknad klagat på att just förbanden får alldeles för lite speltid och nu när ett förband plötsligt fick en timmes speltid så var det många frågetecken som rullade runt i huvudet. Skulle Anathema inte spela så länge som tänkt och därför får förbandet mer tid för att fylla ut kvällen?
En stund in i spelningen var det glasklart varför de fick utökad speltid. Låtarna var långa och de hann precis ta sig igenom sju låtar under sin timme på scenen. Tiden kändes dock som om den stått stilla under konserten. Neige har lyckats skapa ett musikaliskt epos med vikt inom post- och atmosfärisk black metal. Soundtracket till drömmarnas värld. Sällan har jag sugits in i musiken på detta sett utan att ha en aning om vad Neige sjunger om. Texten är på franska och det är första gången jag uppskattar franska språket i musik och det är strålande vackert. Ljudbilden var klar och det var bara att stå avslappnat och njuta av föreställningen. Att ett helt okänt band kan sätta sig så djupt i en på bara några minuter är en fantastisk musikalisk upplevelse.
ANATHEMA
Familjebandet med Liverpool-bröderna Jamie, Vincent och Danny Cavanagh i spetsen gjorde återigen en bejublad föreställning på KB. Deras magiska atmosfär och djupa rymd svepte om en som tung morgondis över öppet landskap. Publiken var redan i extas efter det förträffliga uppträdandet av öppningsakten Alcest. Publiken hamnade i trans under Untouchable part 1 & 2. Lee Douglas fyllde ut rymden med sin ljuva stämma och det var bara att slappna av och känna sig viktlös i tonerna och de känslosamma texterna.
Upplevelsen förstärks a en filmduk bakom bandet med cosmos i rörelse.
Det bjöds på en del vackra nummer från senaste skivan som instrumentala öppningslåten San Francisco, pioanoklingande Endless Ways, The Optimist och mastodontlåten Back To The Start.
Vincent hyllade en tjej som filmade hela konserten. Han hyllade sättet hon gjorde det på. Hon höll mobilen nedanför bröstet och kollade på bandet direkt och inte genom sin mobil. Skall man tvunget filma så skall man göra så menade han så ingen annan blir störd. Vincent förklarade hur trött han var på alla dessa mobiler och man kan inget annat än att hålla med. Stämningen var mycket god på scenen och bland publiken. Tyvärr var där nog lite mindre folk mot senast de gästade Malmö. |
