  
Muskelrock
Festivalen i natursköna Blädinge utanför Alvesta är en liten nischad festival som inte vill växa ur sina kläder. Girigheten får stiga åt sidan för att istället ge festivalbesökarna (och artisterna) en upplevelse för livet. Med runt 1500 besökare från hela världen så slår inte Muskelrock hårt mot de stora festivaljättarna. Istället gör de ett stort efterskalv som skakar om hela festivalvärlden med sin unika charm där de drivande själarna drar den unika festivalen i hamn.
Med stor kärlek av den muskulösa hårdrocken från tidens begynnelse så visar Muskelrock att störst är inte alltid starkast. Här kommer inga stora affischnamn som säljer ut stora arenor. Hit kommer unika, bortglömda eller tom återuppväckta band för att spela inför glada och dedikerade fans som fortfarande köper deras fysiska skivor. I år kom band ända från Chile, Usa och Kanada. Avsaknaden av band från asien och de baltiska länderna var påtaglig men vad gör det när kultband som raven, Destiny, Eddy Malm Band och återuppståndna Coven besöker den Svenska landsbygden?
Jag rullar sakta fram på landsvägen mot festivalområdet samtidigt som jag vevar ner rutorna och får höra mäktiga Manowar spelandes mellan trädtopparna. Nu är jag där, tänker jag, och plötsligt befinner jag mig i ett djupt avslappnat läge. Kommer in på campingområdet samtidigt som första bandet för årets festival entrar scenen och snabbt omvandlas mitt avslappningsläge till stressläge då jag verkligen vill se Tungsten Axe som precis öppnat festivalen. Medans jag parkerar och snabbt försöker ta mig in på festivalområdet så är det första som slår det mig att campingen utvecklats åt det mer Svensson-aktiga campinglivet då husvagnscampingen fullständigt exploderat sedan jag senast var där för 5 år sedan. Känns som om det är fler husvagnar än vanliga tält. Har muskelrockarna gått från det primitiva tältandet till att blivit bekväma med husvagn?
Det andra som slår mig när jag äntligen kommit fram till scenen är att muskelrocks hängivna och unika festivalpublik har delats in i två kategorier. Old-School hårdrockarna som är en synonym med Muskelrock i sina patchade jeansvästar syns väl till men har fått ”konkurrens” av 70-tals retro rockarna som verkligen hade hela paketet med opolerade mustascher, vågigt långt hår och utsvängda jeans.
Publiken
Att det är så tydligt olika stilar innebär inte per automatik att dessa bildar två grupperingar. Tvärt om. Muskelrocks publik är enad som en enda familj. Alla kände sig uppskattade då trevliga komplimanger haglade under hela festivalen.
Folk berömde varandras hår i korvkön, hur ståtligt en annans skäggväxt var eller frågor om vart kläderna inhandlats. Själv frågade jag en kille vart han införskaffat sig sina vintage jeans, tydligen JC:s damavdelning! Andra som inte kände varandra började pratade om bästa sättet för att sy fast tygmärken på sina jeansvästar. Kom man nära en bänk så började de sittandes direkt trycka ihopa sig så att en till skulle få plats. Det var lätt att bara gå in i en grupp människor och börja snacka om tex musik och kläder eller liknande.
Att se femåringar gå runt med patchade jeansvästar och hörselkåpor och slänga med sitt långa hår ingav en känsla av lycka, att se dessa små rockers. Kul att se att återväxten till hårdrocken ser god ut.
Artisterna själva strosade runt på området och var överväldigade om hur glad publiken var, och att de inte fick samma frågor som alltid utan här var de med i diskussioner om festivalers utveckling och Muskelrocks inflytande utomlands.
Muskelrocks besökare är en förebild för andra festivalbesökare världen över. En enad familj med rockfanan stolt sträckt mot skyn. Muskelrocks klassiska slogan slår sig kraftfullt: Slåss inte. Svina lagom.
Området
Tyrolen bjöd för nionde gången in till en fantastisk och minnesvärd fest.
Det naturnära området med sjön, Salen på andra sidan landsvägen och skogen omringandes Tyrolen. Det färgglada dansbanan i 60-tals stil hade omvandlats till en psykedelisk och bohemiskt rockvärld. Harmoniskt och otroligt avslappnad miljö. Utan tvekan det mysigaste festivalområdet jag besökt. Må vara världens skönaste festival! Skulle man beskriva ordet mysig med ett enda ord så skulle den självklara synonymen vara ”Muskelrock”! För om inte själva miljön gör det mysigt så gör atmosfären inne på Tyrolen det.
Färggranna målningar ramar in hela området. Staketet framför Venedig-scenen är målat randigt i olika färger och taket inne på Rotundan är ett mästerverk i Michelangelo stuk med fantasifulla målningar av artister i taket från 60-talet.
Den barnvänliga miljön med gungor, grävskopor och andra lekplatsinstallationer fick familjerna att kunna njuta av att se sina barn gunga samtidigt som de själva kunde se på en konsert. Barnen på lekplatsen fick dock snällt dela med sig och ge plats för de vuxna barnen som gladeligen också ville gunga och gräva i sandlådan. Att bara strosa runder inne på området bland alla små mysiga marknadsstånd, prova på att lyfta skrot, prova lyckan i lyckohjulet eller medverka i musikquizet gjorde att tiden bara kunde segla iväg, precis som ens tankar. Fantastiskt.
Auktion
Under lördagen hölls en trevlig välgörenhetsauktion där pengarna oavkortat går till Pamoja, för att stödja musikkulturen. Många intressanta objekt hade skänkts av både artister och festivalbesökare. Några hade tom gjort ståtliga broderier och laserade tavlor med Muskelrock-tema. Eller vad sägs om en kulturell tavla där det står ”Borta bra men Muskelrock bäst”? Vackra och helt underbara objekt.
Själva auktionen var riktigt underhållande då många bjöd över varandra för välgörenhetens skull. Det gick vilt till och många härliga skratt. Ett mycket trevligt återkommande inslag av Muskelrock. Går du på framtida Muskelrock-festivaler så måste du helt klart gå på Muskelrock-auktionen. Den är händelserik och godhjärtad.
Maten.
Det fanns inget stort utbud av mat men den maten som fanns var fullt tillräcklig. Pizzagram-vagnen var en stor favorit bland besökarna och många ansåg att det var den bästa pizza de någonsin ätit. Fanns någon smak för alla, men för den som inte gillar riktig pizza så fanns det bl.a. vegangryta och handburgare utöver den klassiska korven. Den vegetariska maten dominerade men vad gör det när det visade sig vara precis lika gott som kötträtter. De gigantiska handburgarna gick att få antingen som vegetariska eller helt veganska Burgare som man stod sig på hela dagen.
Det som är så bra med Muskelrocks upplägg är att man har möjlighet att se alla band. Två scener som skiftar vartannat. Spelningarna låg mellan 45-60 minuter och varje konsert började varje heltimme. Ett klockrent upplägg och väldigt uppskattat av publiken. Något många festivaler kan ta till sig.
Att lämna Blädinge tidigt under söndagen var ett motvilligt drag. Kunde gott campat en vecka till där. Tyvärr var vädret inte tilltalande varmt för att kunna bada eller gå runt lättklädd men vi lyckades hålla oss torra.
Inför 10-års jubileumet förväntar vi oss varmare dagar och återuppväckta giganter, östband med obegriplig engelska och samuraj-metal. Kanske mäktige Thors återkomst?
|
