  
No Possession Blues Patchwork
Så kom den då, No Possessions nya alster, ”Patchwork”
No Possession Blues är ett band med basen i Vaggeryd, med medlemmar från Vaggeryd, Värnamo och Jönköping, bandet har sina rötter i olika band och musikprojekt och har funnits sedan 2009, bandet består av
Danne Pettersson (Lead vocal and harmonica)
Micko "Ylmen" Ylinikka (leadguitar and vocals)
Mattias "Steve" Vestlund (bass guitar)
David Ylinikka (Guitar)
Tomas Andersson (drums)
Den drivande motorn i bandet är Micko ”Fender Bender” Ylinikka, 95% av bandets material kommer från honom.
Nya skivan ”Patchwork” är inspelad med mobil inspelningsenhet vilket betyder en i stort sett ren live produktion.
Det första som slår an är just produktionen ,ivekänslan är total och tankarna går otvetydligt till 70 talets inspelningar med The Rolling Stones Mobil Unit! Deep Purple, Whitesnake mfl utnyttjade just denna teknik för livekänslan och rätt ljudmiljö. Ljudmässigt ligger produktionen helt rätt! Det digitala lyser med sin frånvaro, här låter det analogt och primitivt så det räcker och blir över! Äkta är bara förnamnet!
Låtmässigt så är det en rejäl utveckling sen förra skivan, här har man tagit ut svängarna ordentligt! Mickos otroliga bredd som musiker visar sig i låtmaterialet, han målar inte in sig i något hörn utan är öppen för det mesta! Det är det som gör en bra musiker!
Första spåret ”Windy Town” är klassisk blues med underart gung, spår 2 ”Ain´t Your Fool” är riktigt tunggung där man hör spår av både Johnny Winter, Ten Years After , Buddy Guy och JB Hutto!
Spår 3 ”So Cold” är vi i Robert Cray land! Soft blues lite laidback med snyggt fender lir!
Spår 4 sticker ut ordentligt! Här ör det ståbas och jazz! Micko sa skämtsamt att No Possession goes Bo Kaspers! Ja delvis! Men även Roger Miller och Norman Brown, med ett snyggt saxofonsolo som Gerald Albright och John Coltrane hade gillat! På spår 5 ”Texas Swag” fortsätter jazzifluenserna med snygga blås arrangemang och George Benson gitarr! Spår 6 ”Hang Over” är det skitigt och ruffigt igen! Precis som en baksmälla som låten beskriver! Kan det bli en blivande livefavorit?? Allsång?
Spår 7 ”Wide Open” tar ner tempot rejält, här gör sångaren Danne Pettersson en fantastisk sånginsats med så mycket soul så Sam Cooke hade inte gjort det bättre!
Spår 8 ”Struggle And A Fight” är Canned Heat, Johnny Winter blus på högsta oktan! Toksväng är bara förnamnet!
Spår 9 ”Love For sale” känns sydstat Allman Brothers med sina twin guitars, orgel och körer,
Spår 10 ”It Wount Kill You” Bara skriker ”Rolling and Thumbling”!
Spår 11 ”No Joy Ride” som avslutar skivan är tunggung i bästa Stevie Ray Vaughn anda, underbart gitarrspel och Fenderljud!
No Posseission Blues lånar friskt från sina förebilder, utan att för den skull planka rakt av, styrkan är att dom gör något eget av det! Mickos styrka som låtskrivare ligger i hans musikaliska bredd, han är inte rädd för att ta i någonting!
Skivan som helhet då.
Produktionen är underbar, digitalisen lyser med sin frånvaro! Livekänslan är påtaglig, det finns egentligen inte en enda dåligt låt på skivan! Bara det är en styrka att kunna presentera 11 starka låtar!
Alla i bandet är otroligt duktiga på sina instrument, samspel och tajthet är bara förnamnet, 2 saker sticker ut ordentligt, bandet har en mycket bra sångare i Danne Pettersson som kan låta soulful som Sam Cook och Smokey Robinson för att i nästa stund låta riktigt skitig och elak! Mig veterligen är det inte många som klara detta, jag kan bara komma på 2 stycken rakt av, John Kay från Steppenwolf och Dansken Torbjörn Risager!
Sedan har vi gitarrspelet, det är världsklass! Man får kolla på Stevie Ray Vaughn eller Duke Robilard för att hitta nåt liknade, flyhänt och uppfinningsrikt!
Skivan får full pott, något annat känns inte rättvist!
Låna ett öra till detta band och lyssna, risken är att du blir drabbad!
|
