  
”LET ME HEAR YOU!” uppmanar Ozzy Osbourne publiken där han står någonstans bakom scenen. ”OZZYYY!” skränar publiken tillbaka. På storskärmen introducerar en animering oss till vad som komma skall – BLACK SABBATH! Här skulle jag vilja börja med att sparka personen som skapat denna väldigt moderna introduktion. Det ser ut som ett datorspel med demoner och eld som enbart Kalle, 14 år tycker är häftigt. Det känns inte Black Sabbath och jag förstår inte.
Ut kommer i alla fall denna första, så när som på Tommy Cluefots, sättning av bandet, som också är den sista. Det är dags för Sabbath att ta farväl och med ett överlyckligt jubel blir de välkomnade av oss, hela fästningen är fullsmetad av entusiastiska fans från ålder 4 till 70 år.
Öppningslåten blir ”Black Sabbath” och första meningen Ozzy får ur sig är inte bra. HUR ska det är gå tänker jag, men det gör det. Han hittar tillbaka och låter precis så som Ozzy ska. Lite sådär sluddrig och full, även om han är nykter. Skämt åsido men det är faktiskt överraskande hur han fortfarande håller samman rösten så pass bra som han gör. Visst tappar han tonen här och där under löpet av den kommande en och en halv timmen, men vad kan man begära.
Hela scenkompositionen är väldigt snygg, det mäktiga ljusspelet och filmatiseringen av konserten blandat med bildspelet i bakgrunden. Ljudet är såklart klanderfritt, skam vore det väl annars. Iommi och Butler låter frontmannen sköta underhållningen då de två är väldigt stationära av sig och fokuserar på arbetsuppgiften, men de ser ut att trivas gott. Ozzy däremot är glad och livlig, klappar och stampar i takt (och otakt). Man känner verkligen hans uppskattning där han myser omkring på scenen.
Jag vill ge en eloge till Cluefots insats bakom trumkitet, 36-åringen som tidigare tjänstgjort som livetrummis för bandet. Han tillför så mycket liv till scenbilden där han kraftfullt gestikulerar med sina lekamen i bar överkropp. Enormt duktig och kör ”Rat Salad”-solot som om han aldrig gjort något annat.
De fjorton låtar som spelas denna sista turné är tagna från bandets fyra första släpp och träffar helt rätt. Det är dessa du vill se och höra. ”War Pigs”, ”N.I.B”, ”Iron Man”, publiken vältrar sig i hitspottandet. Efter ”Children Of The Grave” är det dags att tacka för sig och gå av scenen men man vet ju redan här att de kommer tillbaka för encore, och ingen hinner ens börja skråla efter mer innan Ozzy uppmanar oss att skrika ”one more song”. Vi lyssnar och lyder och bandet kommer ut för sista ”Paranoid”. Konserten är komplett.
Ett av hårdrockens genom tiderna största band tar avsked och tackar för sig, och hela Fredrikstens Fästning tackar ödmjukast tillbaka. Att få uppleva detta en sista gång är något du borde göra, så passa på att fånga dem på någon av deras sista spelningar, det är du ta mig fan skyldig hårdrocken!
SETLIST
1. Black Sabbath
2. Fairies Wear Boots
3. After Forever
4. Into The Void
5. Snowblind
6. War Pigs
7. Behind The Wall Of Sleep
8. N.I.B
9. Hand Of Doom
10. Rat Salad
11. Iron Man
12. Dirty Women
13. Children Of The Grave
Encore:
Paranoid |
