  
10-års jubilerande Helge Å Festivalen bjöd in till en familjär rockfest utav dess like.
Försäljningen av förköpsbiljetterna hade veckan innan festivalen, ökat med hissnande 700% mot tidigare år och det är inte konstigt med svängiga affisch-band som Europe, Saxon och Skid Row. Festivalen har dessutom blivit tidigarelagd till första helgen i Augusti (eller sista helgen i Juli om man så vill) för att förhoppningsvis få varmare väder. Vädret denna sommaren går ju att diskutera men under Helgeåfestivalen var vädret fantastiskt.
Nya inriktningen
Efter att många år kört blandad kompott med pop, rock, hårdrock, folkmusik och senaste året med DJs så har denna gången allt fokus lagts på hårdrock, av den lättlyssnade sorten. Det märktes också på biljettförsäljningen som gick rätt upp i taket. På förhand när man kollade på postern så kändes det som att banden i stort sett var alldeles för stora för att spela på mindre festival som Helgeåfestivalen. Men kors i taket!
De största banden, utländska som svenska, var jätteglada att få spela på en för dem en liten festival i skogen. Europé, Saxon och Skid Row var så överväldiga om att få spela i Knislinge och öste beröm på närmiljön och organisationen bakom festivalen. De överöste beröm på publiken och publikkontakten var enorm. En tydlig kontakt mellan publik och artist som är betydligt svårare att få på större spelställen där scenen är mycket högre och längre bort. Att bandmedlemmarna självmant filmar publiken med sina privata mobiltelefoner och lägger ut det på nätet, visar att störst publik inte alltid är bäst. Publiken och artisterna kom nära varandra och stämningen var verkligen ytterst kännbar.
När Skid Rows nitbeklädde och kaxige basist kastar sitt plektrum till en liten grabb som knappt når över räcket, så känner hela publiken av det i luften och låter grabben få andrum. Trummisen ville inte vara sämre och kastade efter spelningen sin trumstock riktad till pojken, som fick den till slut (efter att undertecknad först fångat den och sedan gett den till honom). Det som var så anmärkningsvärt med Helgeå-publiken var att många, under spelningarnas gång lämnade plats för yngre eller kortare personer längst fram. Det var gott om folk på plats men aldrig någon trängsel eller gruffande.
Flera artister hoppade ner i diket och andra begav sig ut i publikhavet mitt under spelningarna och det bjöds på många riktigt minnesvärda spelningar. Europe gjorde enligt mig deras bästa spelning någonsin, de gångerna jag sett dem under de senaste tio åren. Saxon bjöd på en helt ny låt som golvade publiken. Pontus Snibb i Bonafide duellerade med sin gitarr mitt ute i publiken och Jocke i Supreme Majesty sjöng hängandes över publiken. Kärleken till musiken både syntes och kändes. Personer som inte kände varandra kramade om varandra i ren glädje efter spelningarna. Det är något i den rena luften längs Helge å...
Området
Knislinge-festivalen har gått igenom ett ordentligt ansiktslyft och ändrat både på det ena och det andra. Första tydliga förändringen publiken och Knislinge-borna möttes av var det händelserika nöjesfältet som var där entrén tidigare låg. Festivalentrén var nerflyttad in mot stora området vilket öppnade upp så att allmänheten fick tillgång till all marknad, matstånd och det nya för i år, ett nöjesfält med flertalet karuseller för både barn och vuxna (mest barn). Hela byn aktiverades och de yngsta fick t.o.m. en helt egen show i form av Pidde Pannkaka! Under fredagseftermiddagen var hela byns barn där och hade full lattjo lajban. Trevligt inslag.
Festivalområdet var utökat trots att minsta scenen var bortplockad. Istället fanns det två stora scener med förändringen att ena scenen (Tennis-scenen) var förlagd på området där campingen tidigare låg. Campingen i sin tur var i direkt anslutning till denna scenen så kamparna hade det verkligen lyxigt. Bara för dem att gå några meter och vips så var de framför scenen där storheter som FM, Treat och folkliga Smens Baglomma spelade.
Inne på campingen körde dessutom några småtjejer runder på en åkgräsklippare och sålde frallor. De var jättegulliga och hade hur roligt som helst. Det var väldigt uppskattat bland kamparna som höll campingen ganska rumsren och respekterade att festivalen är familjevänlig.
Trevliga inslag som fri utdelning av vatten mellan scenerna fick vilken tuffing som helst som hade fått för mycket innanför västen att buga och tacka. Tjejerna som delade ut vatten i flaskor och mugg hade nog det roligaste sommarjobbet någonsin. Att det kan vara så roligt att dela ut vattenflaskor? Fantastiskt.
Allt på området tycktes fungera väl. Gott om toaletter som stod utspridda på hela området. Sveriges kanske längsta bar som var belägen rakt mot bandy-scenen var välbesökt. Ljudet på de båda scenerna var överlag väldigt bra och höll hög klass. Sällan jag varit på en festival som har haft så bra ljud på så pass många konserter.
Möjlighet till förändring
Marken framför bandy-scenen var bitvis stenig och då stundtals jobbig att stå på. Dessutom hade de behövt schakta ut marken för att få en jämnare nivå. Runt 10m från scenen så var det ganska så stor nivåskillnad i marken. Annars var det ett lättöverskådligt område att ta sig över.
Matvagnarna var samlade utanför själva området så att byn också skulle få tillgång. Detta gjorde att man var tvungen att gå ifrån en konsert för att gå ut och handla sig lite mat. Några matvagnar inne på själva området hade varit ett strålande inslag. Alternativt att baren hade serverat lättätlig mat. Många hade gärna sett att det dessutom hade funnits en större variation bland maträtterna.
Stämningen
Festivalvädret var kanon. Lagom bris och luften var underbart frisk att andas in. Känslan när man steg in på festivalområdet för första gången var härlig. Den avslappnade stämningen var påtaglig trots den fria alkoholhanteringen.
Det unika med Helgeåfestivalen är att man får ta med sig sin egen rusdryck in vilket visar sig vara ett väl fungerande sätt för på så vis att då tvingar folk inte i sig sprit i stora mängder på kort tid inne på campingen, utan de kan gå runt med sin dryck i lugn och ro på hela området/campingen. Sen finns det alltid enstaka som inte kan hantera möjligheterna som ges men de är ett undantag för sig själva.
De flesta hanterade möjligheten väldigt väl och drack försiktigt. Stämningen var väldigt god på festivalen och det var en enda stor gemenskap. Det fanns gott om både vakter och nattvandrare på plats samt hela Skånes poliskår. Alla med ett leende på läpparna. Ordningsvakterna hade en mycket trevlig dag på jobbet. Alltid lika kul att se en annars så spänd polis försöka trumma med fingrarna på låren när ingen ser…
Helgeåfestivalen bjuder in alla till en stor folkfest och det är tråkigt att sätta sig i bilen hem efter Quierboys välsmakande avslutning, i vetskapen om att det är ett helt år tills nästa års Helgeåfestival. |
