  
Placera KENT i en glasbox och ett vackert konstverk är skapat.
Malmö Arena, med alla läktarsektioner fyllda och med ett scengolv där bara några hundra personer till fick plats öppnade upp för en trevlig kväll med ett av Sveriges mest uppmärksammade svensk-sjungande rock-band KENT. Joakim (sång, gitarr), Martin (bas, keyboard), Markus (trummor) plus live-förstärkarna Andreas (synth) och Max (gitarr) möts av ett rejält jubel när de stiger på scenen och drar av de första tonerna till Taxmannen. Småtjejernas skrik skär i öronen och den vuxna publiken sitter snällt och klappar i takt.
Kent är ett mycket depressivt band med texter som många kan känna igen sig i. Trots den depressiva ”tyck-synd-om-mig” bilden Kent delar med sig av, så sprids leendena ute i publiken som en löpeld. Här är det inga tårar eller hängande huvud utan rakryggade och glada människor. Musiken tilltalar alla åldersgrupper och hela familjer går tillsammans och kollar på konserten något som är helt underbart att se bara det. Som Jocke sa - ”En extremt lång deppig låt i en lång vinter som den här. Detta är Vinter 02”. En mycket passande låt som publiken glatt klappar med i och glömmer bort för en stund att de behöver skrapa is från vindrutan efter konserten.
Kent har en förmåga att skapa hits och klassiska melodier. Vissa låtar får ens läppar att känna sötman i allt det goda som finns här ute i verkligheten. Som i Socker. En låt som Ingen Ingen någonsin kan låta bli att ta till sig. Spelglädjen visar sig och det går lite fort, kanske lite för fort. Något som hänger i sig i resten av konserten. Tyngdpunkten låg på de två senaste plattorna med det nya KENT-soundet. Vilket är åt det lite mer elektroniska, med elektroniskt trumset och tydligare synthslingor Kent har valt att köra det lite snabbare trumspelet från de två senaste plattorna Tillbaka Till Samtiden och fräscha Röd där det är lite mer discostuk över just trummorna. Detta får konsekvenser i de klassiska 90-tals låtarna, de fåtal som nu spelas då större delen av material är från de sista fem åren. Det ”nya” soundet känns helt klart modernare men inte alltid i den positiva riktningen.
Kents musik är inte helt dominerande på scenen utan har stor konkurrens av ljusshowen. En gigantisk bildskärm täcker upp helt bakom scenen och visar vackra bilder i den konstnärliga dimensionen. Lamporna är mycket noga programmerade och det är ett sant nöja att uppleva konserten på avstånd. Kent är ett av få band man kan avnjuta fullt ut från andra sidan av en större arena som just Malmö Arena då det inte bjuds så mycket action på scenen utan det visuella läggs mer på ljusshowen. Mäktigt är det att se ut över publikhavet när alla håller upp händerna och klappar till musiken till valda låtar som Socker, Dom Andra och FF. Annars står mest publiken som fastfrusna.
På ett sjukhus i ett annat land låg Jocke inför döden trodde han och skrev då låten Sjukhus. En dyster långsam låt som efter en kort stund får mer krut och ökar farten markant. Lite mer än på skiva kanske. För att annars ha en sån stillastående musik som Kent spelar så har de en enorm scennärvaro och visar att de har kärlek till musiken. Tyvärr är mellansnacket totalt oengagerat och ointressant.
Musik Non Stop är en härlig 90-tals låt som bjuder upp till dans. Tyvärr svarar inte publiken på sången och dansar inte alls.
Avslutande Mannen i Den Vita Hatten (16 år senare) hörs det dominerande partiet ”Vi ska alla en gång dö” och publiken är hur glad som helst för det. En märklig känsla sprider sig i magen och säger – Hallå detta är inte någon glad musik. Trots det så är man glad i alla fall.
+ Ljussättningen
- Allt byggde på samma elektroniska trumslinga även de gamla låtarna
Taxmannen
Palace & Main
VinterNoll2
Töntarna
Socker
Sjukhus
Romeo Återvänder Ensam
LSD, Någon?
Musik Non Stop
Idioter
Saker Man Ser
Vals För Satan (Din Vän Pessimisten)
FF
Ingenting
Vy Från Ett Luftslott
Krossa Allt/Dom Andra
På Drift?
Kevlarsjäl
Mannen I Den Vita Hatten (16 År Senare) |
