Pyramido levererar doom i världsklass.

Lördag kväll. Någonstans i Malmö. På någon bakgata i nåt industriområde dit jag knappt hittar, Det är BYOB som gäller och det hänger helnitade (i dubbel bemärkelse) människor där. Jag vill se Pyramido från Malmö men har god behållning av såväl ”Diagnosis ? Bastard!” som ”Bastard Grave” innan stadens stoltheter inom doom kliver på. De kör fyra låtar på typ förtiofem minuter men jag vet inte vad de heter. Spelar ingen roll för det låter fantastiskt. Ronnie Källbäck kränger omkring med mikrofonen som ett galet troll på golvet nedanför scenen och bara skriker helhjärtat. Med albumen ”Sand”, ”Salt” och ”Saga” har de etablerat sig i främst europa men jag spår vidgade vyer då Pyramido helt kan liera sig med världseliten i sin genre, Så bra är det här bandet!
Först och främst har de lekfulla kompositioner som får mig att skratta emellanåt. De följer inte helt regelboken och det är bra. Om schlagerdoom fanns som begrepp skulle Pyramido platsa, Sedan är de artister som lever ut med bravur. Källbäck är redan nämnd men Henrik Wendel fodrar ett omnämnande då han röjer mer än vad jag tidigare sett och Viktor Forss på trummor kan slå sitt slag till stacken. Det här är unikt. Det är ett oväsen i klass med vad Bongzilla levererar. Jag får veta i efterhand att två av de fyra låtarna är nya från kommande album medan de två andra är från ”Saga”. Som att jag skulle veta skillnad? Doom är ju en svår konstart som man antingen kan analysera sönder eller bara lyssna på. Jag väljer att göra det senare. Dan Hedlund, gitarr och Dan Bengtsson på bas är stabila musiker. Jag gillar att både titta och lyssna på det här artisteriet.
Well done!