  
Ett epeleptiskt ljuskrig och blodigt allvar.
Watain är ett sådant band som många gärna pratar om då de väcker många känslor som hat, beundran och förskräckelse hos folk. Är de satanister? Är det riktigt blod? Frågorna är många när Watain kommer på tal. Live tystar Watain alla och denna gång var det folket i Malmö, KB som stod på tur att falla i satans klor.
Watains magstarka show är mäktig och ljuset pulserade likt hypnotiserande ljusexplosioner. Scenen pryddes snyggt med flertalet facklor och stearinljus och dekoren gjorde att hela scenen såg ut som ett offringspodium taget ur en mörk skräckfilm. Hela upplevelsen förstärktes av kryddig rökelse och en riktigt snygg ljusshow där endast röd belysning användes i taket tillsammans med hysteriskt blinkande stroboskop. Scenen var täckt med tung rök och gult ljus som slingrade sig längs scengolvet.
Ljudet kändes tyvärr alldeles för platt. Alla instrumenten hördes men det var inget djup i själva ljudet och något bastryck existerade inte. Som tur var så lade man all fokus på vad som hände på scenen så det livlösa ljudet glömdes snabbt bort. Erik är en mästare på det han gör. Han hypnotiserar publiken med sin iskalla blick och skräckfyllda avgrundsskrik. Bara en sådan sak att han förför sin publik genom att tända stora medeltida facklor på scenen för att sedan ge sin vilt brinnande fackla till ett hängivet fan längst fram vid räcket! Publiken bakom höll andan och kollade förvirrande på varandra. Under inledningen till blytunga Outlaw så tömde Erik en helig graal med blod över publiken som stod längst fram (efter spelningen fick undertecknad en skymt av dessa fullt nerblodade fans som såg helt överlyckliga ut).
Som om det inte vore nog så sprutade Erik även eld. Något som man aldrig i sin vildaste fantasi skulle hända inne på KB med så lågt till tak. Trots den låga takhöjden så hade Watain, trots alla stora facklor, tvår ordentliga eldkanoner som värmde upp hela lokalen när de fyrades av.
DEGIAL
Degial körde på non-stop med sin manglande dödsmetal. Tror det bara var en enda paus i deras spelning. Låtarna gick snyggt in i varandra och ackompanjerades av vilt frenetiskt och epileptiskt framkallande ljusvägg. Bandet och framförallt sångaren tillika gitarristen H. Death såg väldigt dedikerade ut och hade stark inlevelse. Deras svarta dödsmetal luckrade upp öronen och visade sig vara en ypperlig uppvärmare inför Watain. De hade bra tyngd och ett jäkla ös.
WATAIN:
Speltid ca 70min
Bäst: Legions Of The Black Light
Sämst: Den låga tillslutningen med folk.
Setlist:
Death's Cold Dark
Black Flames March
Underneath the Cenotaph
Total Funeral
The Wild Hunt
Puzzles ov Flesh
Outlaw
I Am the Earth
On Horns Impaled
Legions of the Black Light
Malfeitor
DEGIAL Setlist:
Anubis
Swarming
Serpent's Tide
Transgressions Of Impious
Temple In Whirling Darkness
Death's Striking Wings
To Darkness |
