  
Fantastiska Jens Johansson!
Stratovarius på Brewhouse i Göteborg, en spelning som jag sett fram i mot länge. Då bandet äntrar scenen inför ett halvfullt Brewhouse, ca 400 personer som slutit upp denna söndags kväll, går dom ut med gasen i botten. Redan som andra låt kommer Hunting High And Low som är power metal as it's best! Allsång och sen har sångaren Timo Koipelto publiken i sin hand. Trots att det är långt i från utsålt så ger alla järnet, spelglädje är bara förnamnet. Million Lightyears Away är suverän, Eagleheart och Black Diamond likaså. I Fourever sjunger Timo ackompanjerad endast av Jens Johanssons keyboard, mycket stämningsfullt och snyggt! Sedan kommer dom obligatoriska solo prestationerna, visst hela bandet är fantastiska musiker, inget snack om den saken, men i bland blir det lite för mycket när det tenderar att bli så långa solopartier, där i mot Jens Johansson! Han är en maestro utan dess like, han tolkar Bachs Air på sitt personliga sätt, hans spelstil är Virtuos modell XL! Yngwie Malmsteen har sagt att Jens är den musiker han saknar mest och har mest respekt för. Jens pappa Jan Johansson var en av vår tids mest respekterade jazz musiker, han omkom i en bilolycka 9 nov 1968 men lämnade ett musikaliskt arv efter sig. Jens har fått hela sin fars talang och lite till! När han lirar så står man bara och glor! Nya gitarristen Matias Kupiainen är mycket tight och tekniskt kompetent, utan att för den skull sakna känsla vilket han visar i sitt solo då han spelar hederlig skitig rock´n roll gitarr! Ljusår i från dom klassiskt influerade solon som annars präglar Stratovarius musik. För att summera det hela så ser jag fram i mot Stratovarius på Sweden Rock.
För det här var förbaskat bra!
Bäst i kväll. Hunting High And Low, fruktansvärt bra låt som alltid sitter rätt!
Sämst i kväll. Ljuset! Mediokert och fantasilöst satta scener, när supportbanden har bättre ljus då är det något som inte stämmer! |
