  Malmöbandet Deville fick den otacksamma uppgiften att värma upp publiken i duggregnet. En uppgift Deville mer än gärna slängde sig över med huvudena före.
Devilles tyngdfulla metal med en aningens touch av Queens Of The Stone Age och Foo Fighters. Släng in en rik dos stoner, rejält med heavy metal och en skvätt sludge och toppa sedan det med svensk klassisk doom så får vi Devilles sound. Tungt som in i gatan.
Innan festivalen kände undertecknad inte alls till Malmöbandet men endast halvvägs in i första låten var jag såld. Låtarna överraskar och speciellt Hydra är som ett bombnedslag i Knislinge. Låten är sorgsen och blytung och gitarristerna slet frenetiskt i strängarna. Basisten skapade kylig åska på den gråa himmeln med sitt hårda driv. De råa riffen fick igång de flesta av herrarna i publiken och man kände nästan den höga oktanhalten i luften. Iron Fed, Rise Abowe och sylvassa The Knife var så tunga att man bet ihop käken, utan att vara medvetandes om det, så hårt att det spände i käkmuskulaturen. Bandet stod stadigt på scenen och intog sin plats med rätt-fram attityd.
Deville hade ett grymt sound och ljudet från högtalarna gjorde Deville rättvisa då det var riktigt bra. De hade alla parametrar utom en stor publik för att lyckas på Helgeås huvudscen. De överraskade de oinlyssnade och imponerade stort på resten av hårdrockarna i Knislinge.
|
