  
Under 70 minuter var Sebastian Bach kung på KBs populära scen.
Sebastian Bach gick direkt ut på scenen och visade var skåpet skulle stå, genom att direkt slänga dunderhiten Slave To The Grind över den lyriska publiken.
Sebastian Bach är i riktigt bra form och löpte amok med sin mikrofon som han kastade som ett lasso över publiken och svingade den aggressivt på scenen så att man nästan blev rädd att mikrofonen skulle lossna och flyga ut och träffa någon i ansiktet! Han var verkligen på hugget och hängde långt över publiken medan han lät tjejerna klamra sig fast i hans ben. Sebastian är ett energiknippe och allt är sig någorlunda likt. Hans världskända sångröst är inte riktigt vad den en gång var men hans karaktäristiska drag i rösten är kvar. Han sjunger fortfarande helt ok men det märks särskilt när han skall ta i att rösten inte orkar upp i tonerna. Mest tydligast är de skadade tonerna och skriken under 18 And Life.
Större delen av den tillsynes mer mogna publiken var helt inne i konserten och tjoade och sjöng med jämt och ständigt medan större delen av den yngre publiken mest stod paralyserade av förälskelse och fotograferade och filmade hela konserten igenom. Ett fenomen som är oerhört tråkigt att se. Publiken borde gå efter samma reglering som pressfotograferna har. Bara få ta bilder under de tre första låtarna. Då hade man sluppit se alla dessa skarpt lysande displayer framför sig under majoriteten av konserten.
Även om många var på KB denna lillördag för att få höra alla de gamla klassikerna så visade Sebastian Bach att det nyare materialet håller väldigt hög klass live. De passar Sebastians röstomfång bättre än de äldre låtarna gör idag. Bandet öste på ganska ordentligt och de nya låtarna Temptation, Harmony, All My Friends Are Dead och Taking Back Tomorrow har en betydligt mörkare ton än något Sebastian Bach har gjort tidigare. Låtarna från albumet Give ´Em Hell är dystra och All My Friends är en riktigt tung och känsloladdad smocka.
Det var lätt att glömma bort bandet bakom Sebastian då han tar upp så mycket plats och fokus. Det är självklart att han är den stora stjärnan (det är förvisso hans ”solo band”). UFO-basisten och självsäkra Rob De Luca tog det lugnt på vänsterflanken och var nästan osynlig fram tills att Sebastian drog ut han mitt på scenen. Han hade en härligt basgång som låg prydligt i ljudbilden.
Balladen I Remember You fick extra draghjälp med en akustisk gitarr och kvinnorna tog fullständigt över körsångandet. Avslutande och svettiga Youth Gone Wild avtackades med ett varmt jubel Bach tackade gladeligen med att göra sin legendariska version av Små Grodorna.
Slave to the Grind (Skid Row)
Temptation
The Threat (Skid Row)
Big Guns (Skid Rowg)
Piece of Me (Skid Row)
Harmony
18 and Life (Skid Row)
Tunnelvision
Taking Back Tomorrow
In a Darkened Room (Skid Row)
Monkey Business (Skid Row)
I Remember You (Skid Row)
All My Friends Are Dead
Youth Gone Wild (Skid Row)
Outro: Små Grodorna
SYRON VANES
Malmöbandet Syron Vanes som hållit på I över 30 år hade 30 minuter till sitt förfogande och gjorde vad de kunde. Tyvärr nådde de inte hela vägen fram till publiken. Deras traditionella hårdrock kändes alldeles för avslagen och avlägsen. Låtarna lyfte aldrig och det kändes ointressant. Låtarna var enformiga och trots två gitarrister så var avsaknaden av kännbara riff och melodier påtaglig. En typisk konsert som är bortglömd lika fort som den är över. Sångaren Rimbert försökte lyfta publiken med sin karismatiska malmöitiska men istället blev det magplask. Publiken stod som förstenade och gäspade innan de blev väckta under sista låten. God´s Gift hade tyngd och lyfte konserten men då var det försent.
Dagens fråga 1.
Vad är grejen med att fånga och behålla ett svettigt klädesplagg som Sebastian (eller vilken annan artist som helst) snabbt kastat ut över publiken efter att själv fått det kastat på sig från just publiken?
Dagens fråga 2.
Fungerar inte KBs ventilation? Redan innan Sebastian Bach skulle gå på scenen hade färgen på väggarna nästan börjat rinna av! Bach fick begära upp fläktar på scenen och även den stillastående publiken fick krama ur svetten ur tröjorna innan de lämnade KB. |
