  
Det var en harmonisk och, som alltid ödmjuk, Lars Winnerbäck som entrade scenen i det intima cirkustältet på KAP Studenternas i Uppsala. Som född och uppvuxen i Linköping, och med en gedigen samling av Winnerbäcks Linköpingskonserter i ryggsäcken, kände jag en viss skepsis inför om denne poet och musiklegend verkligen skulle kunna skapa en magi i närheten av den han gör på hemmaplan.
Efter en relativt platt inledning började jag befara att min skepsis var befogad. Den där magiska kontakten med publiken och den stämningsfulla (om än kanske tidvis falska) allsången lyste med sin frånvaro. Kanske var det låtvalen, kanske var uppsalapubliken sömnig efter två veckor av konstant skitväder. Oavsett vilket så varade det inte länge. När de första sköra tonerna till ”Vem som helst blues” sipprade ut i cirkustältet svepte som en magisk slöja över publikhavet, vars skepnader sakta vaknade till liv. Jag är säker på att jublen till fraserna; ”Lasse Winnerbäck kom in genom dörren (…) Det var inget särskild med honom, han var som vem som helst” fick tälttaket att bukta utåt. Och någonstans vid ”Vi ska åt samma håll” rådde det inte längre något tvivel om att Lasse Winnerbäck kunde få fart även på Uppsalaborna.
Resten av konserten var i mångt och mycket en kavalkad av vackra musikaliska arrangemang och euforisk allsång med en balanserad uppsättning som tillfredsställde såväl nostalgiromantiker som nyfrälsta fans. Partiet med en nervig ”Elegi”, en avskalad ”Hugger i sten” följt av en ösig ”Elden” hade allt man kunde önska sig - och lite till.
För min del kunde ”Söndermarken” fått avsluta ännu en fantastisk Winnerbäckkonsert, men jag kan bara lyfta på hatten för de två generösa och gedigna extranumren med gamla godingar som ”Sen du var här, ”Kom ihåg mig” och ”Solen i ögonen”. Och så avslutningsvis, en avskalad version av ”Utkast till ett brev”.
”Den här låten handlar egentligen om Linköping, men den skulle ju lika gärna kunna handla om Uppsala”. Så presenterade Winnerbäck den omåttligt uppskattade låten "Söndermarken". Men nej Lasse, det skulle den inte. Likväl lyckades du förtrolla Uppsala på nästan, nästan samma vis som Linköping. Tack för det. |
