|
Det är mitt i natten onsdag den 16;e april och jag har varit uppe sedan sex på morgonen för att flyga till Oslo och tillbringa påsken på Infernofestivalen. Onsdag är klubbkväll. Vi hastar runt och diskuterar vilka band som ska ses och på vilket ställe. Jag har ingen aning om vad Trepaneringsritualen är. Jag vet vad en trepanering är. Jag vet vad en ritual är. Vi sitter och dinglar med benen på höga barstolar och dricker sprit på den pyttelilla klubben Bushwick som ligger under John Dee och alla är trötta. Då sprider sig en vederstygglig stank i lokalen och min kompis från England säger ”I think this is going to be disguisting and scaring.”. Jag svarar: ”I think so too”.
Då uppenbarar han sig. Han vinglar och kränger och skriker i en mikrofon till en inspelad ljudkuliss som jag närmast tolkar som punkinfluerat black/techno/industri-komposition och han ser hemsk ut. Svarta kläder, skinnväst, huva indränkt i ruttet blod som hämtad ur en äckligare skräckfilm från sent sjuttiotal samt en repsnara runt halsen. Jag är helt fascinerad! Vad menar han? Folk flyr med äcklade miner. Andra försöker smita lite diskret med urskuldande axelryckningar och genom små hål i huvan stirrar han på oss. Väljer ut någon som han går på en decimeters avstånd från och naglar fast med blicken. Jag är totalt fängslad. Jag fattar ingenting annat än att det stinker, det låter och framför mig raglar det runt en varelse som appellerar till nån slags primitiv, odefinierbar kreativitet som jag inte kan härleda.
Jag ägnar alltså en del tid de två följande dagarna åt att jaga mannen bakom den här föreställningen. Efter att jag försäkrat mig om att stanken inte satt sig i mina kläder. Många tvingades upplåta sina näsor. Ganska vidrigt!
Lördag kväll. Jag har gett upp! Då står han på Rockefellers takterrass! Jag får en telefonintervju ett par veckor senare.
Han heter Thomas Ekelund och arbetar som grafisk formgivare på ett företag i Göteborg där han är born and raised och huserar med sina katter Neko och Nyan och sina skivor samt emellanåt designar skivomslag. Sedan 2007 har han drivit Trepaneringsritualen och det är ett enmansprojekt då han koreograferar, arrangerar och regisserar såväl det estetiska framförandet som musiken på egen hand.
Jag undrar varför det låter som det låter?
-Jag är petig med vad jag gillar men menar att i alla musikaliska genrer kan jag hitta nåt bra eller inspirerande. Jag kallar mig överallt-musikalisk i betydelsen att jag inte vill begränsa mig. Olika musikstilar fyller olika syften och nyckeln till Trepaneringsritualen är att jag smält ihop alla mina influenser. Både sånt jag gillar och sånt jag tycker mindre bra om.
Jag märker ganska snabbt att Thomas Ekelund inte ger korta, snabba, svar.
Det här är ett kul samtal. Jag får lära mig saker.
Trepanering, berättar Thomas, är den äldsta formen av kirurgi som vi moderna människor hittat spår av och vi tror oss veta att det praktiserades redan för 10 000 år sedan. Det har man sett på skelettfynd. Man borrar alltså ett hål i skallbenet för att lätta på tryck vid hjärnskador.
-Det är en kanske smärtsam process men som har ett positivt syfte och ofta en positiv effekt, berättar Thomas Ekelund.
Han fortsätter med ett initierat resonemang om de skilda teorier som finns kring varför den här kirurgiska metoden började praktiseras och vi konstaterar att det finns ett spektra av föreställningar som speglar såväl religiösa som esoteriska och medicinska praktiker.
-Det finns en teori som är fascinerande och det är att trepanering skulle öppna det tredje ögat, berättar Thomas. Det finns ju faktiskt de som tror att vi en gång haft ett fysiskt tredje öga.
-Jag menar att jag vill bejaka det irrationella. Vi lever i en värld där det fysiska dominerar och där det som vi kallar rationellt har fått bli allt överskuggande.
I sina föreställningar finns ambitionen att konfrontera, bli påtaglig och att visa på ett konkret sätt hur förgänglig hela den fysiska världen är.
-Jag vet att jag skrämmer folk. Det kan vara svårt att hantera en primitiv och irrationell kraft. Jag menar att allt fysiskt är förgängligt och att det kan vara av större intresse att titta på sånt som inte har ett empiriskt värde. Det är ett misstag att vi är så orienterade i den fysiska världen, anser Thomas Ekelund.
-Du gör extrema framträdanden så då måste du fått extrema reaktioner?
-Folk har gråtit, skrattat, blivit väldigt tagna och några har blivit skräckslagna.
För mig är det givetvis en adrenalinkick och allt man gör av inre drivkraft tycker jag är ett sätt att städa upp inom sig själv och ett led i att förstå vem man är.
-Med Trepaneringsritualen försöker jag attackera så många sinnen som möjligt. Jag har ofta fler grejor med mig än jag hade i Oslo. Alla lokaler är inte lämpade för rökelse, strobljus och videobackdrop.
Thomas Ekelund har starka åsikter men en ödmjuk inställning.
-Jag vet inte allting och tillåter mig att ändra uppfattning. Jag tar avstånd från det jag kallar de tre stora ökenreligionerna, dvs kristendom, judendom och islam med deras dyrkan av kadaver och makt. Religiösa system är antitesen till en spirituell tillvaro även om jag träffat religiösa människor som trots, inte tack vare, utan trots sin religiösa övertygelse kan omfamna mer esoteriska resonemang.
Mot slutet av samtalet vågar jag ställa mina mer ytliga frågor.
-Håller du inte på att spy i munnen på dig själv under den bloddränkta huvan?
-Nej, det gör jag inte och jag behöver doften av smink och blod för att få inspiration.
-Var skaffar du blodet?
-Jag beställer det på saluhallen och det är grisblod blandat med koblod och lite av mitt eget blod som får stå i rumstemperatur tills det härsknat. Det tar ett par dagar.
-Hur länge använder du samma huva?
-Den som jag hade i Oslo har jag kanske haft vid fem uppträdanden men tröjan har jag nog använt några år.
-Har du blivit förgiftad nån gång av gammalt ruttet blod?
-Nej, men det är nog bara en tidsfråga, avslutar Thomas Ekelund med ett skratt.
Trepaneringsritualen kan ni närmast se i Göteborg 13/5 och i Stockholm den 15/5
För detaljer, kolla Facebook eller http://de-za-kh-a-da-sh-ba-a-ha-v.se/
|
