  
Det VAR bättre förr (ibland)
Tråkig cd, glimtar till i vissa riff men däremellan extremt trist. Med en del, i mina öron falsk stämsång.
Låtarna är på 2-3 min med ett par undantag. Inte sååå 70-taligt precis när de flesta låtar var minst 4-5 min. Själv köpte jag sällan någon LP med låtar under 3,5 min.
En sämre blandning av Velvet Underground och Mott the Hoople. Det är helt ok att titta tillbaka på 60-70-80 talen men då bör kraven ställas högre.
Jag har svårt att se vem som skulle skaffa den här cd:n. Spridda skurar och dessutom "pretto-texter" om kärlek. Inget fel i det (dom flesta hamnar där någon gång) men det känns inte trovärdigt. Albumet talar inget tydligt språk, jag blir inte berörd, varken av takt, ton, känsla eller lyriken.
Några ljusare punkter finns det i alla fall.
"The girl från Texas" är en ganska skön låt men spricker på sången. En bra sångare hade kunna göra något bra av den här ganska coola och tillbakalutade låten.
Lite hammondorgel piffar upp men ett ganska uselt gitarrplink förstör.
"Real love" är väl lite söt..........?
Ja jag vet att jag låter lite "neggo" men det här är riktigt illa. Som Hep Stars 1965 med skillnaden att då var det nytt. Det är det inte nu.
Bandet består av tre personer (fast någon power trio är det verkligen inte):
Lionel De Leon gitarr, keyboard, sång och skriver text o musik Eric North bas Vic Tomaso trummor |
