  
I samband med skivsläppet åkte Sonata Arctica på en lång turné. Denna var den sista spelningen på listan och kanske också den bästa.
Sonata öppnade den sista showen med färskingen ”Flag In The Ground” som enligt min åsikt inte är den bästa låten på hela nya ”The Days Of Grays”, men helt duglig som öppningslåt.
Grabbarna såg ut att vara i toppform, trots den långa turnén och redan vid första akten lät allting perfekt, ljudmässigt. Själv har man beskådad dessa vid tre tillfällen. Giget på Arenan 2007 räknades då som den bästa, spelningen på Tyrol saknade tyngd och energi men denna spelning kändes bra redan från första början.
Finnarna fortsatte den blå och tunga vintersagan med ”Paid In Full” och därefter spelades ”Caleb” från föregående alster ”Unia”. Ljudet ställde till med problem då och då under favoritlåten men det verkade varken irritera eller skada grabbarna.
Efter några gamla godingar; ”Fullmoon” (som förövrigt fick alla i publiken att sjunga med av glädje) och tydliga tecken på stark positivitet och utstrålning verkade killarna inte tappa energin överhuvudtaget. Där måste även nämnas att Tony Kakkos (sång) hade förbättrats hundra gånger sedan Sonata gästade Stockholm sist. Hans röst var oskiljbar från hur den låter på skiva, vilket var mycket förvånansvärt och väldigt bra. Tony var också stensäker på varje låt och även varje not, oavsett hög eller låg. Det var ingenting annat än fantastiskt att höra.
Frontmannen visade också sina färdigheter i engelska genom att berätta långa (också onödiga) historier mellan låtarna. En gnutta ironi i mellansnacket och i framträdandet har alltid varit Tonys grej.
Föreställningen gick i rasande fart och när man minst anade så spelades favoriten ”The Cage” som verkligen lyfte upp hela showen. Energin och tyngden exploderade när ”In Black And White” och ”Don’t Say A Word” framfördes. Nästan för perfekt och felfritt. Tony gjorde några manövrer genom att försöka få de olika delarna i publiken att skrika och vifta med näven i vädret, vilket var underhållande att se på för han lyckas verkligen få med alla. En egen finsk tolkning på ”We Will Rock You” fyllde hela utrymmet med glädje men konserten började nå sitt slut.
Den finska, mörka och kraftfyllda vintersagan avslutades med ”Everything Fades To Grey” som förövrigt kunde ha varit ett bättre slut. Slutligen måste man påpeka; trotts att konserten var relativt kort, så gjorde Sonata grymt bra ifrån sig. De är faktiskt ett av de bästa livebanden man måste ha beskådat, om man är ett troget fan av god, finsk powermetal.
|
