  
En helvetisk afton i Malmö på två sätt. Det stormar aggressivt och Malmö är på vissa ställen översvämmat. Inne på KB är det Amon Amarth, Carcass och Hell som står för den mest vildsinta orkanen!
Senaste kritikerrosade albumet Deceiver Of The Gods är väl representerad och ställer upp med inte mindre än fem låtar, där fantastiska titelspåret är inräknat. Inledande melodiöse Father Of The Wolf levereras med ett kraftigt och klart ljud och ger en försmak om vad som komma skall.
Det är fullt hus och publiken är engagerad och högljudd för en gångs skull. Amon Amarth spelar verkligen för sin publik och får bra kontakt. Johans röst låter lika träffsäker och grov som alltid och hans säregna ryt ger en rysningar. Ted sliter basen i bitar medans Olli och Johan S, båda på gitarr, är yrvädret som krigar med stormen utanför. Fredrik bakom trummorna ger järnet bakom sitt magnifika trumset som täcker hela "backdropen".
As Loke Falls är med sina exakta tillslag på gitarrerna och matande trummor visar att det nya materialet är i världsklass och gör sig oerhört bra live. Father Of The Wolf, Shape Shifter, Deceiver Of The Gods och As Loke Falls är väldigt slagkraftiga melodier och gitarrslingorna är tydliga och skär som iskallt stål. Att dödsmetall kan låta så här vackert och rent är något som är unikt för Amon Amarth.
Stormen utanför KBs väggar agerar som komplement till avslutande Pursuit Of Vikings. Man får känslan av att väggarna skall blåsa in (eller ut). Den kraftfulla allsången under refrängen där även Johan bjuder in den del av publiken som inte kan texten att sjunga med då ingen endå kan höra vad som sjungs då det är dödsmetall. Johan vet verkligen hur man skall roa sin publik.
AMON AMARTH:
FATHER OF THE WOLF
DECEIVER OF THE GODS
DEATH IN FIRE
FREE WILL SACRIFICE
AS LOKE FALLS
RUNES TO MY MEMORY
VARYAGS OF MIKLAGAARD
LAST STAND OF FREJ
GUARDIANS OF ASGAARD
SHAPE SHIFTER
WARRIORS OF THE NORTH
DESTROYER OF THE UNIVERSE
CRY OF THE BLACKBIRDS
WAR OF THE GODS
TWLIGHT OF THE THUNDERGOD
THE PURSUIT OF VIKINGS
HELL:
Redan 19.30 stod brittiska HELL på scenen. Kultbandet som fått liv efter nästan 30 års tystnad har en unik historia som vi inte skall gå in på nu. Andra plattan har precis kommit ut och inledande Age Of Nefarious river loss i råaste Judas Priest manér. David Bower (sång) hade en fullständigt galen blick som kunde döda. Frälsaren var så inlevelsefull och energisk att den lilla kvadratmeter till scen inte räckte till så att han hoppade ner till publiken och lade ut sina böner över hela första raden. Det är mycket teater men det görs utan att musiken skall bli lidande. Tvärtom förhöjs stämningen när David piskar sig själv med en läderpiska samtidigt som han sjunger i myggan. David är genialisk och har ett kroppsspråk som lyfter fram känslan i deras musik. Trummisen Tim syns knappt trots han nästan sitter framme vid scenkanten pga den tjocka rökdimman. Under 30 minuter hann Hell under sitt Broadway-liknande framträdande leverera tre nya och tre äldre låtar där det nya materialet visar att Hell är ett band på frammarsch.
THE AGE OF NEFARIOUS
ON EARTH AS IT IS IN HELL
BLASPHEMY AND THE MASTER
SOMETHING WICKED THIS WAY COMES
THE QUEST
SAVE US FROM THOSE WHO WOULD SAVE US
|
