Deep Purple Kinnarps Arena Jönköping 27/11

Äntligen! Jag får göra en ”Gert Fylking” och utbrista äntligen! Husgudarna Deep Purple på hemmaplan, ja nästan i alla fall, jag bor ju ca 3,5 mil från Jönköping så det räknas som hemmaplan. Man kan lugnt säga att det är en gammal dröm som slagit in, ända sen den dag jag hörde Deep Purple för första gången, 1970 i november mer noga räknat, då var jag 5 år, sedan den dagen har gruppen varit en stor del av mitt liv, hur många gånger som jag sett bandet har jag tappat räkningen på! Nu 39 år senare står dom på scen näst gårds till min hemby! Vem hade väntat det? Inte jag i alla fall, men man har ju alltid hoppats på mirakel, och just nu är Kinnarps Arena och CS Events, mirakel makarna, och förväntningarna har varit höga inför den här spelningen. Och efter att supportbandet Attack, Ja ni vet! Dom med ”Ooa Hela natten” gått av scenen så börjar det dra i hop sig, ja Attack förresten, som support till Deep Purple! Det måste vara ett av dom märkligaste valen av förband sedan det då mindre kända bandet The Beatles spelade förband till Trio Med Bumba den 29 okt 1963 i sporthallen i Eskilstuna! Ja vad som hände sedan vet ju alla eller?? Deep Purple då? Jo det har hänt en hel del sedan bandets live debut 1968 i Tåstrup utanför Köpenhamn, då var man bokade under namnet Roundabout, men kallade dig just för Deep Purple då man gick upp på scen, efter en kortare turné i Danmark så föreslog Ritchie Blackmore att man skulle byta namn till just Deep Purple. Då utgjordes Deep Purple av Ritchie Blackmore-gitarr, Jon Lord-keyboard, Ian Paice -Trummor, Rod Evans – sång och Nick Simper bas, I den sättning som ställer sig på scen i kväll, den sk Mk 7 sättningen. Är det bara Ian Paice som är kvar från original lineupen från 1968. Där i mot är ju både Ian Gillan & Roger Glover från den legendariska Mk2 sättningen kvar, Ritchie Blackmore hoppade av 1993, mitt under en Japan turné. Och ersattes tillfälligt av Joe Satriani, som permanent ersättare valdes senare Steve Morse (Kansas, Dixie Dregs, Mfl) ett bra val skulle det visa sig. Steve Har vuxit in ordentligt i rollen som Purples gitarrist. 2002 bestämde sig Jon Lord för att ta pension från Purple, då han kände att han ville trappa ned på turnerandet. Som ersättare valdes Don Airey ( Rainbow,Ozzy Osbourne,Phenomena, och många fler) en rutinerad musiker med andra ord. Och Mk7 sättningen har tillsammans gjort 2 studio album (Bananas 2003) (Rapture of The Deep 2005) ett nytt album ska spelas in 2010, det blir bandets 19:e studio album sedan debuten.

Konserten då?
Jo Deep Purple anno 2009 visar med eftertryck att man fotfarande är att räkna med! Roger Glover är i absolut högform! Ian Paice är trummisen med stort T! Fantastisk är bara förnamnet, Steve Morse är en påhittig och flyhänt gitarrist utan dess like och Don Airey har verkligen axlat Jon Lords mantel. Don och Steve fullständigt lyser av spelglädje, Roger Glover showar friskt med sin bas, det enda som inte håller hela vägen i kväll är Ian Gillans röst, Ian har haft problem tidigare till och från, och i kväll är tyvärr en sådan kväll. Bitvis låter han som i fornstora dar, men alltför ofta spricker rösten, det känns oerhört jobbigt att se sin barndoms hjälte stå och kämpa sig igenom låt efter låt. Men Gillan gör sitt bästa av situationen, sorgligt i alla fall att det ska vara så....
Deep Purple anno 2009 ska i alla fall ha enorm credit för att man vågar stuva om i låt listan. Man visar att man fotfarande är ett produktivt band som kan göra bra musik, och inte bara ett gammalt nostalgi band som lever på gamla meriter, för i kväll så körde man ”The Battle Rages On” när hörde vi den senast? Man hade dammat av ”Waysted Sunsets” från Perfect Strangers albumet, och från samma album körde man ”Knocking At Your Backdoor” från Purpendicular albumet kom ”Sometimes I Feel Like Screaming” man har även tagit upp ”No One Came” från Fireball skivan.och från det senaste alstret kom titel låten ”Rapture Of The Deep” av som gamla klassikerna var det framförallt inlednings låten ”Highway Star” detta är den ultimata öppnings låten! Som alltid sitter helt rätt! Man körde även ”Fireball” ”Strange Kind Of Woman” ”Space Trucking” Efter en solo utflykt av Steve Morse där han körde ”Hey Joe” instrumentalt, gick man rätt in i ”Smoke On The Water” Don Aireys solo var också maxat, han började med introt till Ozzy Osbournes ”Mr Crowley” Ett intro som just Don Airey komponerat, för att övergå i Mozart, Hugo Alfvén och Abbas Dancing Queen! Men gick till botten ordentligt i back katalogen med ”Wring That Neck” från Mk 1 dagarna! Och så kom naturligt vis ”Hush” Joe South covern som var Purples första singel 1968. Dagens sättning av Deep Purple är en formidabel rockmaskin. Att fylla tomrum efter folk som Ritchie Blackmore och Jon Lord är inte lätt, men Don Airey lyckas förträffligt, och valet av Steve Morse känns helt rätt med, Purple ska ha cred i valet av gitarrist, i stället för att ersätta Ritchie med en blek ”Blackmore kopia” tog man en total motpol, bra! Kvällens sista låt ”Black Night” blir en värdig avslutning med allsång, då vaknar Gillans röst till liv igen! Som helhet så var konserten ruskigt bra! Det enda var just Gillans röst som inte höll måttet, hoppas att Ian Gillan får ordning på rösten för Deep Purple har mycket kvar att ge! Deep Purple är en livslång besvarad kärleks affär, Deep Purple forever!