  Marduk – Guden från Babylon, är ute på en blodig höstturné i Sverige med premiär i Malmö, KB. Det är äkta svensk ond och dyster Black Metal som gäller ikväll. Världen innanför KBs väggar omvandlas under några timmar till ett inferno av helvetisk dyrkan till de mörka krafterna.
Onsdag kväll och det är en lagom tillslutning metalheads på plats på KB och för att citera min vän som svarade mig efter mitt utlägg;
”Mycket folk för att vara en Black Metal konsert en onsdag!”
”– Ja, men Marduk är ju Black Metalens Justin Bieber. De drar folk!”
Med sig på turnén har de ockulta Ofermod och vildsinta Valkyrja.
Ofermod var först ut och efter att ha läst på lite om dem innan så blev undertecknad mäkta besviken. Det kändes tafatt och tröttsamt. Det hände inget. Musiken gav inget. Publiken stod som förstenade och havet med piskande hår uteblev. Direkt när jag lämnade KB så hade jag glömt hur dem lät. En konsert som redan är bortglömd!
Valkyrja däremot utnyttjade sin halvtimme till fullo och bjöd på några riktigt rykande nummer. De fläskade på med hela konceptet och det fullständigt osade Watain om dem. Inspirationskällan var övertydlig och det blir inte bättre av att sångaren A.L. även liknar Erik från Watin, med sitt halvlånga stripiga hår och sitt bloddränkta ansikte. Slår man ifrån likheterna så är de fruktansvärt intressanta på scenen och levererar tung rå metal i full krigsmundering.
De är aggressiva och tända på att få igång publiken. Men publiken blir kanske inte så taggad av att bli nerspottade av sångaren! Men det är ju metal! Roligast var (om man nu får ha roligt på en Black Metal konsert?) var en äldre prydlig herre i kostym stod och njöt av den fruktansvärt grova föreställningen. Gitarristerna och basisten headbangar friskt och sångaren avslutar med att sparka ner mickstativet. Valkyrja delar med sig av blod, svett och förbannelse. Imponerande trots allt.
Innan Marduk gick på scenen startade introt. Ett intro beståendes av hymlande munkar och en spöklig basgång. Intron brukar vara till för att få publiken taggad och upp i varv och bygga upp stämningen. Här raserade istället Marduk stämningen fullständigt! Istället för en publik ståendes på tårna så spred sig gäspningarna genom publikmassan likt pesten. Det mysiga introt omvandlades till ett psykiskt störmoment som löpte ut i hela 12 minuter!
När Marduk så äntligen drar igång så brakar helvetet löst. Skoningslöst manglar de sig igenom låtar som With Satan And Victorious Weapons, Wolves och Panzer Division. Där emellan slänger de snyggt in långsammare alster och det är här Marduk är bäst ikväll. Stämningsfulla Imago Mortis imponerar på mig stort när Marduk går ner i halvfart. Likaså nyare Temple Of Decay. Womb Of Perishableness lyfts fram extra av trummisen Lars långsamma och tydliga trumslinga. Förhäxande medryckande!
Vulgära Christraping Black Metal var så kollosalt elak att jordnötterna i baren började mögla! Det tunga ljudet fick en att knyta nävarna och slita ur sig all sin negativa energi. Det jobbigt långa introt vägrade ge med sig och spelades mellan varje låt. Vet inte om det var ett försök till att hypnotisera publiken men det fick en att bli irriterad i alla fall.
Korta och snabba Panzer Division Marduk satte punkt för en mörk och köttig afton. En afton som gav en kraft att återgå till vardagen igen.
|
