|
Skivbutiken Helvete, tveklöst en utav de viktigaste ställena för black metal som genre, öppnade 1991. Redan två år senare stängde butiken. För gott, verkade det som. Att den forne butiksinnehavaren kort därefter blev mördad födde knappast några optimister. Men nu, tjugo år senare, skedde det äntligen! Under det redan väletablerade namnet Neseblod Records slog "Helvete" upp portarna den första augusti i år. Nya ägaren Kenneth Anker Nilsen förklarar att han "givetvis" tidigt visat intresse för lokalen och fick den just när han fick den eftersom det inte fungerade med dåvarande, halvseriösa hyresgäst.
- Jag behövde oavsett en större lokal, och läget är ju inte att klaga på, tillägger han. Butiken lockar dessutom folk till området, vilket uppskattas. Trots att det är centralt är det nämligen ett ganska händelsefattigt område. Det har faktiskt inte varit några negativa reaktioner alls, vad jag vet.
Att det just är Helvete det handlar om gör sig märkt på besökarna, hävdar Kenneth. Många så kallade "blackpackers", alltså folk som turistar black metal-historia tittar förbi, och även många av de gamla stammisarna (black metal-ikoner inkluderat) börjar hänga där igen.
- Det blåser lite liv i scenen igen. Det är ju den optimala mötesplatsen.
Nya Helvete är mycket mindre till storlek (något fik öppnade på den delen som vetter mot gathörnet), men absolut lika välfyllt till innehållet. Kenneth innehar dessutom långt mycket mer black metal-historia än det som ryms i butiken, som är proppad till bristningsgränsen. Många foton, brev, kassetter och dylikt som det i många fall bara finns ett exemplar får därför aldrig visas upp ordentligt. En tanke han därför leker med till och från är den om ett black metal-museum. Idén finns utförligt beskriven på hemsidan, tillsammans med en förklaring varför det får hålla sig på Internet-planet i nuläget. När jag frågar honom om hur det går verkar dock inte utsikterna vara särskilt fina.
- Det finns helt enkelt varken ork eller tid över till det, förklarar han besviket. I nuläget är det inget på gång överhuvudtaget.
Bland de black metal-skatter som faktiskt visas upp i butiken syns mycket av forne butiksinnehavaren, lika delar black metal-ikonen Euronymous gamla tillhörigheter. Gamla brev, kläder och till och med någon vinylskiva med hans blod på syns uppe på väggarna.
- Euronymous gamla grejer tänker jag aldrig sälja, säger Kenneth bestämt. Det hade jag bara ångrat.
För några veckor sedan ägde andra upplagan av "Bunker Festival" rum. Eftersom Neseblod var arrangören passar jag givetvis på att även fråga om detta. Bunkerfestivalen är en nischad black/thrash-festival mitt i centrala Oslo. Årets upplaga var tre dagar lång (att jämföra med 2012 års tvådagarsfestival), och hade namn såsom Infernö, Deströyer 666 och Aura Noir på affischen. Kenneth är väldigt nöjd med resultatet.
- Det gick bra! Lite krångel med biljettförsäljningen, och inte helt utsålt på torsdagen, men allt sammanslaget så gick det väldigt bra.
Hans favoritbokning var Infernö, och italienska Schizo hamnar på andraplats. Nyare black metal såsom Urfaust och Negative Plane var också kul att få dit, menar han. Allt detta till trots var han aldrig på plats för att se ett enda band.
- Jag är inte riktigt en festivalmänniska. Det är helt enkelt inte min grej.
Det är dessutom väldigt energi- och tidskrävande att driva en festival, något som får Kenneth att tveka på att det blir en tredje upplaga av Bunkerfestivalen nästa år.
- Om det blir en festival nästa år så blir det två dagar. Det blev allt för mycket jobb med årets tredagarsfestival. Vi får se hur det blir, jag har i alla fall inte börjat jaga band till nästa år.
Med det sagt tackar jag för mig. Kenneth uppskattar att det blev en lite kortare intervju, det blev lite varmt att sitta i sensommarsolen iförd en tjock huvtröja. Innan jag går därifrån hinner jag bekanta mig med en av de där "blackpackers" jag berättade om. Killen är exalterad under hela vistelsen och känner sig manad att gå in igen och tacka Kenneth för butiken innan han går därifrån. Helvete kan alltså verkligen vara en religiös upplevelse!
Under Bunkerfestivalen träffade jag även på Ted Skjellum, kanske mer känd som Nocturno Culto från Darkthrone. Under festivalhelgen passade han på att besöka Helvete för första gången sedan han flyttade från Oslo 1991. Givetvis hade jag en del frågor om detta, så ett par dagar efter intervjun med Kenneth tog jag mig en pratstund med Ted. Mycket måste ju ha förändrats i Helvete på 12 år, och med den utgångspunkten inleder jag vårt samtal.
- Det var väldigt annorlunda, men källaren var ju densamma. 1991 var butiken större, då var ingången på hörnet där det nu är en kaffebar. Jag tror faktiskt butiken var ännu större då, bakom där butiken slutar idag var det flera rum med kontor och så vidare.
Bland alla häftiga, exklusiva (och givetvis dyra) black metal-släpp som pryder väggarna på Helvete går det givetvis att finna en hel del Darkthrone. Det handlar bland annat om testpressningar komplett med autografer, och prislappen uteblir oftast. Istället får kunden lägga ett bud.
- Jag har aldrig förstått varför folk betalar så mycket, men samlare goes the extra mile, I guess. Själv samlar jag inte systematiskt. När jag köper en vinyl lyssnar jag på den, och använder mig av den musik jag har.
När Ted då efter tolv år återbesökte Helvete tog han sig tiden att bara sitta för sig själv i källaren tillsammans med en öl.
- Det var ju en speciell tid runt '90-91. Många fina och dryga minnen, påpekar Ted gladlynt. Det var jävligt bra, jag satt ensam i kanske sju minuter, sen kom det någon hygglig italienare. Jag tar mig alltid tid om folk vill prata, det har jag inga problem med. Jag vet ju att jag ska tillbaka till stillheten i Skauen.
Ted lämnade ju som sagt Oslo för tolv år sedan, och flyttade ut till stillheten i skogen där han kunde fortsätta att leva för musiken ostört.
- Jag vände mig från Oslo '91 eftersom det blev lite för mycket "boys club" för min smak. En tanke ska alltid vara en fri tanke, och allt som luktar sekt är inget för mig. Min roll sedan '91 har varit att överleva, med hårt arbete. Och ända sedan jag var liten har skog och fjäll talat mycket tydligare till mig än människor, så det fick sluta där.
Det där med att vara öppensinnad verkar Ted tycka om att prata om. Ämnet har dykt upp flera gånger under de fåtalet tillfällen jag samtalat med honom.
- Det är möjligt att jag är en slags "metal-hippie". Men humöret kan fort förändras, förklarar Ted med ett skratt.
Den korta intervjun ser jag till att avsluta med den mest överanvända, trötta, men ack så obligatoriska standardfrågan: "Vad sker härnäst för Darkthrone?" Lyckligtvis möts jag åtminstone av goda besked.
- Jag hoppas på inspelningar till nästa år, då borde vi börja tänka på en ny skiva.
Jag tackar för mig, och med det har jag intervjuat allt jag tänkt kring Helvete. Jag har besökt butiken flera gånger den senaste tiden, och jag uppmanar alla som uppskattar den där lite tyngre musiken att göra likadant! |
