|
Trivium startade sin resa för ungefär 14 år sedan. Sedan dess har det gått rakt uppåt på metal-himlen. Sångaren Matt Heafy är på besök i Stockholm för att snacka om nya skivan. Han imponerar direkt med att prata lite svenska, genom att säga ”Hej, hur mår du?”. Dock gör han klart att det är de enda orden han vet, än så länge. Han berömmer även Sverige för att maten är så god här. Men innan lovorden haglar tätt så tar vi oss ett snack om senaste alstret ”Vengeance Falls”.
Hur skulle du beskriva albumet?
- Att se tillbaka på det nu så är det nog den bästa skiva vi har gjort. Man kommer höra likheter med föregående plattor, men naturligtvis har den sitt eget sound. Vi var inte direkt inriktade på att skriva för att låta som de senaste fem skivorna, men det blev som en bra mix av alla den här gången.
Hur kommer det sig att ni valde att döpa den till ”Vengeance Falls”?
- Från början skulle den ha hetat ”Wake”. Konceptet och omslaget var annorlunda. Men när vi hade gjort klart sången för låten ”Vengeance Falls”, så tittade vår producent David på oss och sa ”ibland så talar musiken till dig, och just nu känner jag att Vengeance Falls är den perfekta titeln”. För honom så förenade den låten resten av skivan. I grund och botten så sammanfattar den temat på plattan. Så det blev uppenbart för oss att byta titel, och därefter förändrades även omslaget. Allting vi hade passade helt enkelt bättre med ”Vengeance Falls”.
Vad har förändrats sedan tidigare skivor?
- Att den kombinerar bitar av föregående skivor. Den förra skivan var en återställning till noll i grund och botten. Vi slog ned föreställningarna för hur ett metal-band ”ska låta”. Även att skippa det där med hur man ska vara, och hur logos ska se ut med mera. Det tog oss ett och ett halvt år att färdigställa ”In Waves”. Vi lade ner väldigt mycket arbete och tid på den. Så med all den träning vi fick med att göra ”In Waves”, så blev ”Vengeance Falls” lättare. Så fort demon var klar så skickade vi den till konstnären som skulle göra omslaget, och han visste direkt hur han skulle utforma det. Fotografierna och musikvideorna blev också mer ögonblickliga just för att vi gjorde ett sådant grundläggande arbete med oss själva under ”In Waves”.
Hur har arbetet gått med skivan?
- Den här gången hade vi en ny producent, David Draiman från Disturbed. 2005 berättade han för oss att han var ett fan. Och 2011 när han fick ”In Waves” så sa han att han gärna ville jobba med oss. Han kände att vi fem kunde göra något grymt tillsammans. Så när vi hörde hans arbete med Device, så kände man direkt att han vet vad han håller på med.
Tidigare har vi alltid hållit på med demos en längre tid, vi har spelat ihop oss väldigt mycket innan vi har gått in i studion. Men den här gången ville David inte att vi skulle göra så. Han ville inte att vi skulle vara överengagerade till varje låt. Så vi skulle jobba med en låt tillräckligt länge så vi kände att den var bra. Sen sa han att ”kom in när ni kan riffen, men inte mer än så”.
Så det blev två veckor i studion med honom, 12 timmar per dag, sex dagar i veckan. Väldigt intensivt! Och eftersom låtarna fortfarande var rätt löst ihopsatta så kunde man på plats ändra platsen på en vers.
När det kom till sången har jag alltid gjort så att rytmen passar ihop med vad jag spelar på gitarren. Då sa David att ”du klarar av den svårare versionen”, medan jag tvivlade. Men han gav sig inte utan insisterade på att jag skulle sätta det. Så ”Brave the Storm” blev den svåraste låten för mig att lära mig sjunga och spela. Just för att gitarren är så annorlunda från sången. Men det tog sjukt mycket arbete. Det var nästan som att lära sig gå igen. Han puttade verkligen ut oss ur vår trygga bubbla.
Inspelningen skedde dessutom hemma hos honom. Så det var bandet, David, hans tekniker, hans fru och hundar. Vi blev som en del av deras familj under de två månader vi var där. Men det var riktigt coolt just för att vi alla var fördjupade i musiken hela tiden. Om man ville gå till studion tidigt på morgonen, eller stanna sent på kvällen, så kunde man gå dit eftersom det var så nära.
Var låg studion?
- Den låg i Austin, Texas. Det är typ mat- och musikhuvudstaden i Texas. Jag älskar resten av staten, men Austin mer som att du är i Brooklyn. New York.
Hur var det annars att jobba med David?
- Han gjorde klart från början att han vill inte förändra något med oss. Han ville hjälpa oss att utvecklas på bitarna som vi var riktigt bra på. Och är det något som vi alltid varit bra på så är det melodier. Så det blev inriktat på att få oss ta det där extra steget.
Hur tog fansen emot ”Brave this Storm”?
- Väldigt bra! Vi hade inte varit på turné på åtta månader. Och det första stället vi spelade på var en festival i Rumänien. Då spelade vi den låten för första gången. Och stämningen höjdes direkt. Efter det så spreds ryktet, och vi släppte låten dagen därpå. Bara någon dag senare så spelade vi på en festival i Spanien, och folk hade lärt sig texten utantill. Under den spelningen så körde vi dessutom en annan ny låt, och den fick också enorm spridning. Dock så släpptes inte den låten som studioversion förrän en månad senare. Men folk hade lärt sig låten via att kolla på live-videon från spelningen.
Vad kan du berätta om omslaget?
- Det blev ju som sagt lite annorlunda än vad vi tänkt från början. Men konstnären, Brent White, fick demon och sångtexten. Jag gav också referenser som Beksiński, en polsk konstnär som jag varit insnöad på ett tag. Så Brent tog alla dessa koncept och det första han skapade, är vad ni kommer se som omslag. Och det är häftigt att se hur snabbt vår musik påverkade honom. Det är hans metafor för vad vi sjunger och spelar.
På föregående skivor har ni haft olika typer av influenser. Allt från japanska, till grekisk mytologi. Har den här skivan någon speciell influens?
- Med ”Vengeance Falls” så ville jag verkligen hålla mig till temat. Och temat för den här skivan är att den är väldigt arg och mörk. Så skivan handlar om vedergällning om hämnd. Att alla de som förtjänar det ska få det.
Det kan låta väldigt hårt, men om man slår på Tv:n idag så är det väldigt mycket kriminalitet som händer människa mot människa. Med den här skivan så ville jag hantera all det här. Det är så min hjärna fungerar, det finns en ständig kamp att hantera problemen. Det bästa man kan göra med alla dessa negativa tankar är att hitta en ventil. Och för mig är den ventilen musiken. Jag kan skriva ner alla dessa tankar i mina texter, det är min rening.
Och jag vill att folk ska förstå att den här skivan inte riktigt har ett lyckligt slut. Men ljuset i tunneln är att jag kan vara en fungerande människa i samhället. Jag kan vara en glad person genom att få utlopp på det här viset. Det man vill är ju att andra hittar den ventilen för att få bort allt det negativa. Så man inte behöver skada sig själv, eller andra. Det kan vara en hobby, en konstform etc. Och sedan ta det negativa och motivera en istället.
Er video ”Strife” kommer släppas inom kort, vad kan du berätta om den?
- Med förra skivan ”In Waves” var vi väldigt inne på filmiska videos. Men med ”Strife” så är vi tillbaka i rötterna. Det är en grym video med ett uppträdande med oss. Det finns ingen berättelse, utan bara uppträde.
För att ha ett sådant minimalt uttryck, så tycker jag att det är en av våra bästa videos.
Jag såg att du lagt upp en bild från en restaurang här i Sverige, med många olika rätter. Gillade du det?
- Ja, maten i Sverige är fantastisk! Om jag kommer ihåg det rätt så var det köttbullar, Biff Rydberg och sill. Jag gillade det verkligen. Mat är en stor passion för mig och jag vill alltid testa maten i länderna vi besöker. Jag har till och med en matblogg som man gärna får besöka (www.kiichichaos.com).
|
