  
CLUTCH spelade förra sommaren på Malmöfestivalen. Då drog de storpublik och fick god respons. Nu med en ny skiva i bagaget så gör de ett nytt besök i kyliga Malmö, denna gång inne på KB.
Redan vid halv nio hade svenska bandet från Halland – KAMCHATKA gått på scenen. Själv hade jag missat kvällens speltider och då de började tidigare än vanligt så fick jag bara sett den sista kvarten. Redan halvvägs in i första låten grämdes jag över att jag missat öppningen för detta var ju helt fantastiskt! Killarnas härliga softa stil, och det 70-tals influerade soundet med tungt groove.
De hade bra kontakt med publiken och dennes respons var riktigt bra
Tre manna bandet överträffade nog förväntningarna för många, och sen kommer Jean-Paul från Clutch och sätter sig på det andra trumsetet och börjar jama. Det funkar hur bra som helst.
Torsdag är en dålig konsertdag överlag när det gäller publiktillströmning. Lite nätt med folk men efter Clutch succé spelnig på Malmöfestivalen så förväntade man sig fler än vad som kom ikväll.
KYLESA från staterna är nästa band ut kort därefter. Men sitt psykadeliska metal-sound vräker de på som bara den. Till skillnad från Kamtcahka som fick en gästtrummis så har Kylesa två ordinarie trummisar. Det gjorde att ljudbilden fick sig en swing direkt och blev mycket djupare. De satt tätt intill varandra och piskade skinn så fort att svetten stänkte ut över publiken.
Kysa sparkade stjärt och var riktigt häftiga. Kaxigast på scen var Laura på gitarr. Hon spelade riktigt bra och hade riktigt bra sångröst. Starkt och hård sång. Lite av amerikanarnas egna Angela Gossow!
Tyvärr så hörs huvudsången väldigt dåligt. Phillip Cope hörs någorlunda bra när han sjunger mjukt men annars är det katastrof på den punkten. Placerar mig precis framför honom vid monitorn för att se om jag kan urskillja ett ord men det lyckas jag inte med. Så det bir att koncentrera sig på andrasången från Laura och musiken. Blicken riktats dock oftast åt trummisarna som var på hugget. När de spelar fort så kör de oftast samma slag men när de drar ner på tempot och får spotlightsen på sig då lyfter ljudet. De duellerar och trumljudet är fylligt.
Basisten Corey har en fladdermus på sin T-shirt men troligen hade han en innanför sina byxor med för den killen stod och hoppade hela tiden. Alltid kul att se när det är rörelse på scen. Något som senare under kvällen skulle skylta med sin frånvaro...
CLUTCH med minimal scendekor placerar ut sig strategiskt på scen. Sångaren Neil börjar sin klassiska apdans när han sjunger utan mickstativ de första tre låtarna. Ljudet har fått sig en knuff åt rätt riktning och sången låter alldeles utmärkt. Även basen låter helt ok. Till skillnad från Kylesia som var fulla av energi så står Dan (bas) och Tim (gitarr) fastlimmade i var sitt hörn.
De tror säkert de är i en studio för de har inte fått syn på publiken! De höjer inte blicken en enda gång under konserten utan kollar ständigt på sina strängar. När de inte spelar står de och kollar på varandra istället.
De spelar riktigt bra men de spelar inte så komplicerat att de under en sekund kunde visa sin närvaro för publiken. Kontakten mellan publik och band går snabbt förlorad och det är bara Neil som försöker få igång den trögstartade publiken. Rätt snabbt tröttnar han dock och börjar sura. De gångerna han pratar så är det rättfärdigt hån mot den kvartsfulla lokalen. ”En ko är roligare”, ”Vet ni något roligt ställe” ”vad ska man med publik till”. Var några av de svidande kritiken publiken fick ta emot. Med all rätt givetvis.
Musiken är däremot riktigt bra och den bluesen gör sig tydlig. Bäst blir det när Neil tar fram guran. Då sjunger han automatiskt mycket lugnare med. Vill man få ut något av konserten blir man tyvärr tvungen att blunda för att stå och kolla på dem är smärtsamt. I slutet av konserten jammar Neil med trummisen Jean-Paul med varsin cowbell. J-P sitter förövrigt på ett minimalt trumset men klämmer verkligen ur vartenda liten detalj. Tyvärr är det ett en-manna-band då det bara är sångaren som visar att han verkigen är där.
Tim och Dan kunde lik väl spelat från sidan av scenen där ingen sett dem. Det blir så tråkigt att folk börjar lämna lokalen innan den är slut. Men det positiva är att det låter ju förjäkla bra! Tyvärr så drar det visuella ner på stämningen men första klassens bluesrock i tråkig förpackning. Låtvalet var väntat och bjöd på en del godbitar. Efter 80 minuter var det slutspelat på huvuddelen. Hela fem minuter passerar innan de går upp och kör encoren. Men då krämar de på rejäl och fläskar på i tempot. Ljudligt då . Visuellt är där två skyltdockor på scenen!
Bäst ikväll är utan tvekan båda förbanden. Två band som gärna ses köra längre spelningar nästa gång.
CLUTCH set-list
ANIMAL
SLOWHOLE
50,000
POWER PLAYER
RED HORSE
SHIP
MOTHERLESS
ABE LINCOLN
CHILD
MICE
WITCHDOCTOR
BIG I
STRUCK DOWN
DEVIL
MINOTAUR
SLEESTAK
-HIT-
SPACEGRASS |
