  
Dagarna innan spelningen på Häng Bar i Malmö fylls evenemangets kommentarsfält på Facebook av undringar om hur alla ska få plats inne på det pyttelilla spelstället framför den yttepyttelilla scenen. Intresset är stort och jag måste alltså vara där i god tid för att säkra en plats där jag kan se banden. Jag är inte så väldigt storvuxen så ystra, unga punkare puttar med lätthet undan mig. En bra stund innan Knægt greppar sina instrument sitter jag alltså och slappar i en soffa precis vid scenen med Jonas Alfons som driver Batterisyra Fanzine.
Knægt är en ny stjärna på Malmös punk-och HC-himmel men medlemmarna är veteraner från andra band i genren som Satanic Surfers, Revenge, Skitkids och Moderat Likvidation. När de drar i gång första låten blir jag överväldigad och imponerad över med vilken kraft och frenesi de liksom kastar ut riff, slag, muller och vrål. Det känns som jag blir bulldozrad och jag är jätterädd för att det här ska gå helt överstyr. Kidsen i publiken går bärsärk på varandra och jag tror en stund att de ska slita sångaren Filip i stycken där han kränger omkring på golvet framför dem men han är tuffare än alla tillsammans och jag blir full av beundran över hans kontrollerade aggressivitet. Min absoluta favorit blir bassisten Tomek som jag bara skulle vilja pussa på för att han är så cool och spelar så tungt och vackert. Jag gillar bassister som övertygar och det gör han. Alla låtar går inte skitsnabbt hela tiden. Det finns eleganta tempobyten och variationer och ett genomgående mönster är en tydlig förankring i gammal hårdrock. Det slår kanske inte igenom jättemycket men finns där i bakgrunden. Jag har svårt att säga något om kompositionerna för jag är inte inlyssnad på bandet och det är nog ingen annan heller då endast fyra låtar finns dokumenterade hittills och det här är deras första spelning på hemmaplan. Det brukar ju vara tvärtom. Jag brukar ju ha lyssnat rätt mycket på ett band innan jag får tillfälle att se dem live. Mitt intryck är att Knægt gör ett formidabelt gig. Att bandet såg ut att ha väldigt roligt. Att de fick en remarkabel publikrespons och att de gör musik från hjärtat. Det är en befriande upplevelse i dessa tider då nästan alla sneglar kompromissande åt det håll pengarna finns. Och att trummissen spelar i en Nihilist-tröja värmer den här damens hjärta lite extra.
Okej! Nu måste jag på muggen men det är knökfullt överallt och skitlång kö till toaletten så jag släntrar in på krogen vägg-i vägg där typ fem pers sitter och hänger och lånar deras. Även om det är lite fult så måste man göra så ibland i Malmö på Möllan. Väl tillbaka har folk ockuperat mitt soffhörn men jag reclaimar det med list så när Mob 47 börjar spela är vi några som vanvördigt hoppat upp och ställt oss på plymåerna. Nu blir det historiskt! Nu blir det den där spelningen som alla om tio år kommer att påstå sig ha varit på och då kommer Häng Bar att ha rymt typ tusen pers. Nu kommer det ögonblick som gör att trängsel och svettiga människor som stinker går att bortse från.
-Det är vi som är Mob 47! ”Stop the slaughter”!
Och där och då får jag en tår i ögat samtidigt som jag knuffar undan en exalterad yngling som rasar in i mig och strax därpå spelar de ”Religion är hjärntvätt” och allt går fort och fräsigt och jag förstår till fullo varför Mob 47 behållit sin ställning som tillhörande världens toppskikt i den här scenen.
”Animal Liberation” stinker brittiskt a´la Sham 69 och givetvis är Mob 47´s budskap så jävla välvalt i en tid när Malmö invaderas av ESC-oganisationen och samtidigt tidlöst eftersom samma frågor som behövde stötas på åttiotalet också behöver blötas nu. . Jag gillar att de här herrarna fortfarande spelar ”Rustning är ett Brott” samt ”Krigshot” och gör det med känsla och bravur. Då känner jag mig liten i världen man samtidigt stark i själen och det är väl så riktigt bra kultur ska inspirera människor.
Tack som fan!
Ni som inte var där kan se filmklipp och bättre bilder än mina på http://batterisyra-fanzine.blogspot.se/2013/05/mob-47-kngt-pa-hang-bar-10-maj.html
|
