  
Magi över Malmö
Fredag kväll och trenden håller fortfarande i sig med en rockkonsert på KB. Det är flertalet konserter varje vecka nu och det har fullständigt exploderat den senaste tiden. Schemat är tight. Riktigt tight och på detta tillkommer en världsekonomi som kraschlandat rätt ner i helvetet.
Tacka då Bob Catley som drar upp oss till fridfulla höjder och låter verkigheten utanför portarna flyta förbi för en stund. Med tanke på antalet konserter så förväntar man sig inte fullt hus varje gång men MAGNUM drog en stor skara publik denna gång, ja allt annat vore ett hån mot dessa nostalgiska riddare från England. Högre medelåder, män i slips, glamrockare och herrar i fotbollströjor gungar med i ett skönt tempo. Alla ser ut att njuta av konserten och ljudet är klart.
Bob Catley tillhör sångareliten. 62 år och levande legend som han är bjuder han på en vacker uppvisning. Håret är tunt och spretar åt alla håll. Klädd i en spegelblank paljett-skjorta dansar han runder som en full gubbe på dansbanan med charm! Han har ett brett leende på läpparna och ögonen glimmar.
Hans händer svävar i luften och han greppar efter själar i luften! Är det verkligen sant att den här mannen är 62 år och full av sådan energi? Nja rätten tar ut sitt närmare slutet. Det är varmt i lokalen, för varmt. Svetten rinner av de glada herrarna på scenen och troligen av flertalet ute i publiken.
Take Me To the Edge från nya plattan INTO THE VALLEY OF THE MOONKING är sanslöst bra. Tillsammans med välskött ljus så skapas en magisk känsla och Bob snappar efter själar I luften. Istället för en backdrop så har de ett vitt skynke som reflekterar ljuset och den visuella känslan infinner sig. En positiv överraskning var att de spelade Shame For the Bad Boy som aldrig tidigare spelats live förut, enligt Bob själv.
Vigilante avslutar denna magiska afton och publiken är med på noterna. Det är allsång och kärlek. Tankarna förs genast till en annan värld. De går av efter tunga apploder.Efter ett långt och rejält massinrop så stiger herrarna in på scenen igen. Först så flyttar de om på scenen och ger Bob en fläkt då han nästan fått värmeslag sista delen av spelningen. Värmen gjorde tyvärr så att de fick stryka Don´t wake the lion som kulle vara ett extranummer.
Bob orkade helt enkelt inte. Men Bob gick upp igen och vägrade utelämna och låta publiken gå miste på Kingdom Of Madness. Låten som MAGNUM förknippa med. Och som MAGNUM gör det! Det är underbart – Nej det är magiskt! Om det var allsång till Vigilante så lyfte taket till extranumret. Trots värmeslag så kan Sir Bob Catley inte stå stilla. Han har myror innanför byxorna.
Det samma kan man dock inte säga om hans kompanjoner. Tony Clarkin den andra kvarvarande originalmedlemmen står till höger och är nästan fastspikad i golvet. Han spelar som en gud men är mycket tråkig att kolla på. Bob själv rör sig runder flitigt på scenen. Han sätter sig ner framför mig och tar min hand och sjunger rätt in i själen på mig. Han älskar verkligen att få kontakt med publiken.
Saknaden efter fler klassiker var stor men de nya låtarna gick verkligen att avnjuta live.
Cry to yourself
Take me to the edge
Brand new morning
The moon king
When we were younger
No one knows his name
Dragons are real
Face in the crowd
We all run
Les morts dansant
All my bridges
Shame for the bad boy
All England´s eyes
Vigilante
_______________________________________________________
Kingdom of madness
|
