  Kärlek för öronen
En söndagskväll i Malmö. Det är lugnt. Det är svalt ute och de sista sommartecknen gömmer sig bakom hörnet på Kulturbolaget. Utomhuskonserterna börjar allt mer se avlägsna ut. Nu tar inomhusspelningarna över och givetvis bjuder KB in för en trevlig stund.
LEAFBLADE
Dock så vart det inte så många som hade tagit sig till KB denna afton. Visserligen är det fler konserter nu än någonsin så folket kan ju inte gå på alla, speciellt nu när det är lågkonjunktur. Runt 150 personer placerade sig strategiskt framför scenen då det var dags för en akustisk inledning av Liverpool bandet LeafBlade.
Hade aldrig tidigare hört LeafBlade trots att Anathemas mångsysslare Daniel Cavanagh, gitarrist, keyboardist och andrasångare i bandet Anathema är en av två medlemmar i LeafBlade. Hade mina tankar på vad det skulle bjudas på men istället för ett klassiskt smörgåsbord så fick vi en kunglig buffé!
Med influenser som Simon and Garfunkel och Pink Floyd så framförde de akustisk musik som var som konst för örat. Sean Jude innehar en otroligt polerad röst och skulle mycket väl kunna sälja slut Kungliga Operan eller Malmös konserthus med sin enkla, men rika ljudbild. Det var harmoniskt och publiken såg verkligen nöjd ut. Trots den lilla skara musikintresserade som var på plats så applåderades det ordentligt och visslades så att det lät som så många fler. Ljudet var förträffligt. Alldeles lagom högt så man inte behövde använda sig av öronproppar. Efter några låtar så stod man där gungandes och blundade och bara njöt. Under en kort stund hamnade man i en annan värld.
David och Sean fick under de sista låtarna lite hjälp med en trumslagare som försiktigt rörde cymbalerna. Underbart att få avsluta veckan och varva ner på detta viset. Att det var så lite folk på plats var nästan oförskämt. LeafBlade kommer göra sig ett namn i Sverige inom en snar framtid.
SUNSET HYPNOS
BENEATH A WOODLAND MOON
THE ROOTS + THE STONES
RUNE SONG
SUNSET EAGLE
GOING TO CALIFORNIA (Led Zeppelin)
ANATHEMA
Efter introt bjuder publiken på ett makalöst jubel. Ut på scen kommer sex glada killar med leendet långt upp till öronen. Volymen är bra mycket högre och aggressivare. Experimentella Anathema visar direkt vad de går för. Det finns massor av band som är makalöst bra på skiva men som är katastrofala på en scen. Anathema är tvärt om! De är klart mycket vassare live. Publiken har fått myror innanför strumporna och hoppar med till de snabbare partierna och klappar med i de långsammare…
Ljudbilden är ganska innehållsrik och Vincent Cavanagh byter framotillbaka mellan de olika instrumenten. Efter många instrumentbyten så hände det något med elektroniken så elgitarren fick inte liv så den byttes ut mot en akustisk gitarr under några låtar. Något som bara var positivt för då mixades brodern Davids elgitarr mot Vincents klassiska. Lugna partier varvas med snabba. Mjukt med hårt. Elektriskt med akustiskt.
Den typiska engelska humorn bjöds det på från o till och ironin sprutade ur dessa engelska arbetsnarkomaner.
Responsen är total. Lyckan är enorm. Tiden går för fort och ingen vill sluta spela. Efter nästan två timmar tvingas de sluta spela då KB bara hade öppet till 23 men de var bra sugna på att köra lite till. Inropet var massivt och åter igen så överträffade den lilla publikmassan sig själva. Var där 300 eller var där bara 150?
Intro: THE SILENT ENIGMA
EMPTY
BALANCE
CLOSER
LOST CONTROL
ANGELS WALK AMONG US
DEEP
OCEANS (mistake)
TEMPORARY PEACE
JUDGEMENT (full version)
ETERNITY PART 3
HOPE
A FINE DAY TO EXIT
FLYING
ARE YOU THERE
ONE LAST GOODBYE
UNIVERSAL (sombre)
SLEEPLESS
HINDSIGHT
SHROUD OF FALSE
FRAGILE DREAMS
|
