Acid King @ Hellfest, France 2012

För alla som hört Witch Mountain kan jag ju meddela att Acid King påminner mycket om bandet, kanske för att båda har kvinnliga front(män) eller för att båda lirar lika dov doom. Bra är det iaf. Jag gillar Acid King, inte bara för soundet utan även för att de har en kvinna som vokalist – det ger en annan känsla till musiken, vilket är något jag varmt välkomnar till genren. Det behövs mer moder jord och mindre tjuriga krigare i tatueringar inom stoner scenen, enligt mitt tycke.
Känner mig nästan inspirerad till att dra femme snacket över kanten, och föreslå att döpa om bandet till Acid Queen. Lori är absolut min acid queen och egentligen hela bandet på både gitarr och sång, så varför inte?

Nåväl, spelningen är tung som fan och snubblar titt som tätt över mot doom hållet. Segt är det med, ljudet får mig att tänka på bläckfiskarmar som i psykedeliskt skimmer ålar sig mot mig, jo det är trippigt. Stämningen i Valley tältet är även hög (på flera sätt) och basen så långsam att mitt eget hjärta nästan skriker efter att helt och hållet få stanna, publiken är i hypnos.