  Artist: AtomA
Album: Skylight (Napalm Records)
Genre: Apocalyptic Post Rock/Metal
AtomA såg ljuset för lite drygt ett år sedan och består av fyra musiker från Stockholm. För att måla upp stämningen på debutalbumet lyder en del av presstexten såhär:
”AtomA sets the environment for its debut in outer space, where a few astronauts are lost and travelling through planets, searching for a refuge. The songs and lyrics picks up moods/atmospheres in these astronaut’s minds and emotions, as they're drifting through space to ultimately find a unique anomaly on a strange planet, the monolith symbol of AtomA.”
Låter det intressant? Och kanske lite flummigt? Det är det. Att beskriva AtomAs musik är närmast omöjligt. De omfångar det här målande scenariot ute i rymden på ett helt magiskt sätt, hela albumet är en resa genom känslor – vemod, ilska, frigörande, hopp, lycka och smärta på samma gång. Det här är så... fantastiskt. Man är där ute med dem på en resa genom en avlägsen värld. Det är majestätiskt, atmosfäriskt, mjukt och hårt – det här måste lyssnas på för att förstå vad det är jag försöker beskriva.
Man använder sig av elgitarrer, tunga melodier, mycket keyboard och electroinfluenser och lugna partier med en drömsk sång. Mycket arbete och engagemang måste ligga bakom det här, allt från skrivandet av musik och lyrik till framförande och produktion. Egentligen är det bara en enda låt, andra Skylight som är mer ”metal”, med growl och dubbelkaggar (där trumslagandet är magnifikt) och det här är så bra att jag vill svära i text. Resten av albumet är lite snällare postrock och jag får lite shoegazefeelings av den distans som finns i sången.
Här finns även några spår som enbart är musik och i sjunde Solaris hör vi talande astronauter innan spåret mynnar ut i ett lugnt musikstycke och ja, de här spåren sätter stämningen men är det något jag önskar till framtiden så är det lite mer kött och blod, lite mer att ta på, lite mer ”låtar” – om man får vara tråkig.
Med andra ord hoppas jag att AtomA i framtiden tar vara på den hårdheten de har någonstans där inne och inte mjuknar för mycket, för andra spåret Skylight är ta mig fan (där kom det) det bästa jag har hört på länge. Jag tror på AtomA och alla borde lyssna på den här debuten.
Spår
1. Atoma
2. Skylight
3. Hole In The Sky
4. Highway
5. Bermuda Riviera
6. Resonance
7. Solaris
8. Rainmen
9. Saturn And I
10. Cloud Nine |
