  Då var det dags igen. Efter att sett Satyricon tre gånger tidigare göra riktigt vassa en timmes spelningar undrade jag om dem skulle orka 90 min utan att dra ner på tempot. Men först skulle jag bevittna två förband varav det ena som jag såg fram emot – Zonaria från Stockholm, fick gå på 30 min tidigare än utannonserat! Så de flesta av oss missade dessa herrar. Tyvärr för de var ett passande förband för kvällen. Band nr2 ut för kvällen var Degraded som inte stod med i planeringen så alla som var där fick sig en liten oönskad överraskning! Det visade sig att Degraded spelade någon blandning av grindcore/death metal och eftersom detta var en Black Metal kväll så tog publiken inte sig till dem, utan hängde i baren istället.
Efter en dryg halvtimme slutade DJn spela sina rock klassiker. Lokalen släcktes ner medans de blå iskalla spotlightsen tändes mot backdropen och röken fyllde lokalen till tung doom-liknande känsla när de gothiska kyrkoklockorna slog. Alla trodde att detta var introt till Satyricon. Så fel vi hade! Det visade sig vara Hells Bells med AC/DC. Tänkte man efter så var det en klockren introdoktion med tanke på soundet i det långsamma tunga slagverket. Samtidigt finns det likheter mellan just AC/DC och Satyricon. Idag kör de ju lite rock n´ roll influerad black metal! Detta kändes som om efterföljande ljudspektakel som skulle tänkas strömma ut genom högtalarna kommer vara riktigt bra. Direkt efter ”introt” kom Satyricons egna intro för att sen vrålades sätta fyr på Repined Bastard Nation ut ur KBs slita ljudanläggning. Ljudet var förvånandsvärt bra ikväll.
Satyr kommer ut på scenen i sin nya frilla (nja han har snart haft den i ett år) och ser ut som en hårdkokt siciliansk gangster i sitt korta, svarta brylkräm slickade hår och svart skjorta. Frost skrämmer slag på alla med sin fullt koncentrerande dödsblick när han piskar skinnet bakom det djävulsprydda trumsetet. Publiken hamnar i deras händer och följer snabbt med på noterna. Hornen är uppe och det är fullt ös. Snabbare än kvickt så är låtar som Wolfpack och den mörka Now Diabolical förvandlade till aska.
Trots att Satyricon endast består av självaste Satyr (sång) och Frost (trummor) (som är tillbaka på trumpallen efter att skadat benet efter att halkat på en isfläck! Hur ironiskt är det?) så gör de inhyrda livemusikerna sitt jobb utomordentligt. De drar igång publiken så fort de hämtar andan.
Satyr bjöd oss denna kväll på lite överraskningar som när han tog fram sin gitarr (det är han som skriver all musik men kör bara sången live, oftast) till bl.a. Trident och Die By My Hand. Efter avslutande Pentagram Burns fick alla en välförtjänst paus för att sedan få prova på sin kondition till giganter som K.I.N.G och Fuel For Hatred. Efter att gått av en andra gång gick de tillbaka upp på scen och lyfte taket med hjälp av körsångarna från den halvfulla lokalen till sista extranumret Mother North
De nya låtarna från senaste plattan Age Of Nero gjorde sig grymt bra live men saknaden av My Skin Is Cold var stor. Ljudet denna afton var kalas och svetten rann nog från de flesta. Detta var 90 min total harmagedon.
REPINED BASTARD NATION
THE WOLFPACK
NOW DIABOLICAL
FORHEKSET
BLACK CROW ON A TOMBSTONE
HAVOC
RAVENOUS
TRIDENT
RITE
DIE BY MY HAND
PENTAGRAM BURNS
K.I.N.G
FUEL FOR HATRED
MOTHER NORTH
|
