All Ends (Sticky Fingers - 2008-04-11) |
|||
All Ends känns som ett sånt där band som man helt enkelt bör ta till sig naturligt utan vidare utstuderad dissekering. Det finns liksom inga invecklade krusiduller kring dessa gedigna göteborgare. Renodlad hårdrock framförd av en sextett som står på stadiga ben i den mytomspunna atmosfär som musikbranschen bedriver. "Jag brukar beskriva vår musik som ganska kommersiell, aningen popinfluerad hårdrock med två sångerskor men inte operasångerskor... Vi är rocksångerskor." Så beskriver sångerskan Tinna Karlsdotter bandets musik i en intervju. Och kanske är det så att många helt osökt drar slutsatsen att tonerna ligger i huvudklang och kjoltygen i släp när kvinnofolket entrar en rockscen. Men Tinna Karlsdotter och Emma Gelotte bevisar motsatsen. Ingen opera, ingen growl, det går ändå, och det går hela vägen! Dessa damer har koll på sina stämband. Cirka en och en halv timme efter utsatt speltid verkar folket fått i sig sina "uppvärmning-öl" och känns redo för hårdrock. Bandet entrar nu scenen inför en betydligt större publik en vad de hade gjort om de gått på vid utsatt speltid. Stämningen känns skön och samtliga verkar laddade. Första spåret från självutnämnda plattan, Still Belive känns som en självklar start och bandet verkar redan från start vara varma i kläderna. Jag som samtidigt skall agera fotograf denna kväll slås direkt av det sparsamma ljuset på scen och känner mig aningen nedslagen av de förutsättningar jag tycks kunna vänta. Blått och rött bakljus ställer bandet i nåt som påminner mer om siluettljus allt för länge för att det skall ses som en fräck grej. Vidare så är ljudet inte fantastiskt men kanske bättre än många andra gånger i denna lokal. Tre låtar till från albumet betas av varvat med lite mellansnack och följs vidare av två lite catchigare spår från Ep:n. Ett skönt, poppigare instick i kvällens uppvisning. Någonstans i mitten av konserten bjuds vi på två överraskningar i form av en ny låt, aldrig tidigare spelad live samt covern och rockdängan "Bang Bang" i Cher's version. Publiken bugar och jag håller med. Göteborgarna gör en fantastisk version av en redan fantastisk låt. Efter ytterligare två låtar summeras kvällen och avslutas med hitsingeln Wasting Life och jag blickar ut över en nöjd publik. Jag kan nu gå hem och lägga mig och sova gott efter en mycket väl godkänd konsert.Ta en titt på bilderna från spelningen, klicka på denna länk. // Cecilia Kri |
|||
På Sticky Fingers i Göteborg är det denna kväll gratis inträde innan kl 22.00 och bandets speltid är utsatt till kl 23.00. Jag som i min enfald trodde att göteborgarna var snålare än så. Prick klockan tio uppskattar jag lokalens befolkning till cirka 50 personer vilket känns aningen fjuttigt på dessa två våningar. Fanns det verkligen inte fler aktiva rockers där ute som var sugna på lite högklassig hårdrock denna afton? Runt 23.00 börjar det strömma in lite folk och jag inser plötsligt att det här med utsatt speltid fungerar ungefär som "fint folk kommer alltid sent". Lägg på en timme så har du svaret. 
