Too Fast Too Fast For Love! – Wacken 2005

Det är stort, det är bilar mellan tälten, det är 25 liters öltunnor, det är beerbongs, det är hockeyfrillor, det är skitsnack om hockeyfrillorna, det är mustascher, det är lerigt, det är blött, det är billig sprit, det är massor med bra musik, det är Tyskland, det är WACKEN!

Då begav man sig alltså ut i Europa för att rocka med hockeyfrillsbeklädda skinngubbar, Hell Yeah! Men innan vi nådde denna lilla byhåla där alla invånare måste vara hårdrockare så var det en busstripp som avgick från Göteborg. Svartklädda hårdrockare i hela bussen, dödsmetallen skrålade i både bussens högtalare och egna medhavda bandare. Men mitt i detta ”mörker” så fanns det två glada tanter i rosa Gert Fylking-inspirerade (fast mindre urtvättade) joggingoveraller som höll stämningen på topp (för sig själva) genom att lira ”skön och passande” schlagermusik och emellanåt bjöds det på Aerosmiths Pink. Morsan aka Inga von Schweden och Farsan aka hmm Farsan var på väg tillsammans med sin nästan 1meter (i omkrets) spegel till det mindre vackra landet med uppdrag att styla om hockeyfrillsen. Hur det gick med detta uppdrag är det ingen som vet, förutom Rudolf, Herman, Rutger och Adolf.

Väl på plats bjöds det på band så som Accept, Machinehead, Within Temptation, Nightwish och massa andra stora sköna hårda band. Det bästa i musikväg var dock utan tvekan karaoken med 3 hockeyfrills-individer som lirade luftgitarr samtidigt som de framförde en dödsmetallversion av Metallicas Enter Sandman. Det var ganska så rejält röj till denna tillställning men ännu mera var det på de ”lite” större konserterna. Crowdsurfing var vanligare än ovanligt. En väldigt rolig och spännande sport som tyvärr är förbjuden på många festivaler. Men samtidigt är det ju förbjudet p.g.a. säkerhetsskäl vilket inte är så konstigt om man tänker efter. En annan typ av show det också bjöds på var striptease. Där några enstaka stackars pojkar blev uppdragna ur publiken och fick bli offer för strippornas lapdance. Stackare de måste ha fått men för livet.

En annan musikalisk höjdpunkt var trumsättet inmonterat på en bajamaja. Här kunde man gå in och slå av sig, det var bara att se till sig att donka till baskaggen lite extra när det var dags för en tolle att plumsa ner. Jag tror det var här könsrocken uppfanns, i tyskland då alltså, ingenting med bajamajan att göra…

Nattetid så väcktes vårt camp av diverse skrik som bl.a. ”Tyskjävlar åk hem”, ”Too fast too fast for love”, ”Hell Yeah” och ”Raaaaaaaasmuuuuuuussssss”. Det sista ordet hörde jag yla någonstans lååångt bort. Vet inte varför det skreks men förmodligen så betyder det något tufft på tyska… Själv så stod jag för en del Mahna Mahna:ande…

Jag lyckades även tillslut efter att gått vilse en massa hitta K-Town Thomas. Minnena av denna dejt blev dock lite smådiffusa efter några klena 50/50 (Malmöstandarden ligger på 70/20) groggar som intogs på 2 sekunder genom en groggbong.

Det var det hela, eller hur blev det nu med ”Too fast too fast for love”? Aja det var inte enbart grabbar här (90%, lågt räknat) så löve blev det säkert. Vi svenskar va ju smarta att importera våra egna quinns så det fanns något att titta på… Föresten hörde nått rykte om en tjaj som friat med munspel och ringar i en snusdosa till nån snubbe, dom fick säkert det trevligt.